Konventionella vindkraftverk har en växellåda som omvandlar den långsamma rotationen i rotorn till ett högre varvtal för generatorn från kanske 16 rpm på rotorn till cirka 1500 rpm på generatorn.
I vindkraftverket finns ett styrsystem som reglerar varvtalet, vingarnas vridning och maskinhusets vridning mot vinden med syftet att få ut så stor effekt som möjligt. Det finns också en vindfana och en vindmätare, vilka mäter vindriktning och vindhastighet. Rörelseenergin på rotorn överförs till en växelströmsgenerator. Generatorn omvandlar rörelseenergin till elektrisk energi. Innan den elektriska energin kan gå ut på elkraftsnätet så måste strömmen passera en frekvensomriktare och passera en transformator som höjer spänningen till den nivå som motsvar den normala spänningen i det lokala högspänningsnätet(ofta någonstans mellan 100 och 200 kilovolt).
Vindkraftverk placeras idag både till havs och på land. Vid landplacering används antingen öppna fält eller höjder där det går att bygga torn till sådan höjd att man når en gynnsam genomsnittlig vindstyrka som inte är alltför turbulent. Exploatörerna brukar ange en genomsnittlig vind på 6 m/s som gränsen för vad som är ekonomiskt lönsamt. Vanligen eftersträvas i Sverige lägen med omkring 7 m/s eller mer. Vid placering av vindkraft i skog kan skogsägaren fortsätta bedriva skogsbruk, samtidigt som energiföretaget arrenderar de områden som behövs för vindkraftsproduktion. En turbin måste normalt upp minst 20 meter över omgivande terräng och skog för att den ska ge en godtagbar produktion, kortare master eller torn ger sällan bra resultat.
Placeringen av små vindkraftverk (som även placerade fritt inte kan förväntas leverera nog med energi för att betala sig själva) i stadsmiljö innebär att de många gånger inte levererar någon energi alls, eller mycket lite.
Källa:Wikipedia