Kanarieöarna har varit befolkade i cirka 2 800 (eller kanske så mycket som 3 000) år. De första människorna som bosatte sig på öarna var av de sjöfarande folken från länderna runt Medelhavet, till exempel fenicier och romare. Man jagade en viss pälssäl och fiskade i vattnen runt öarna, och vissa källor hävdar även att många länder deporterade förbrytare till öarna. På 400-talet föll dock öarna i glömska från den Europeiska historien och det skulle komma att dröja många hundra år innan någon från Europa återupptäckte öarna.
Den största prekoloniala invandringen till öarna sker dock på 700-talet, då arabiska styrkor invaderar Afrikas nordliga områden. Många av berberstammarna som då och än idag lever i Atlasbergen tvingades fly västerut för att undkomma araberna. Det är dessa berber som kom att prägla öarna med sin kultur, sitt språk och sin religion, och det var ättlingar till dessa som européerna mötte när man återupptäckte öarna.
Den italienske upptäcktsresanden Lancelotto Malocello bosatte sig 1312 på en av öarna, som därefter kom att kallas Lanzarote, och det är även han som betraktas som återupptäckaren av ögruppen efter den långa isolationen från Europa.
Vid tiden då öarna återupptäcktes av européerna, beboddes de av urinvånare som kallades efter öarna de bodde på. Guancherna på Teneriffa är de mest kända, och ordet Guanche används ofta idag lite missvisande som samlingsnamn för alla öarnas olika urbefolkningar.
Gran Canaria utropades den 29 april 1483 till spansk, sedan den sista gerillaledaren Bentechuyu tagit sitt liv då han insåg att erövrarna var för starka för att han skulle kunna stå emot. Sista slaget stod i nedre delen av Caldera de Tirijana (Tirijanadalen) vid tre branta klippor mitt i dalen som belägrades av spanjorerna. När Bentechuyu och canariierna insåg att de inte kunde övervinna spanjorerna, klättrade de till toppen av klipporna och hoppade ut för att slippa bli tagna till slavar. Klipporna kallas idag La Fortaleza ("Fortet"), men har även ett mer traditionellt namn, Ansite.
Namnet Gran Canaria[redigera | redigera wikitext]
På det språk som berberna talade kallades ön Tamarán, vilket betyder dadel eller dadelpalm. Troligtvis är namnet taget efter den kanariska dadelpalmen som växer både vilt och planterat på många platser på ön.
Namnet Canaria ansågs under en lång tid ha kommit av att det ska ha funnits hundar (efter latinets canis som betyder hund) på ön. Senare studier har dock visat att toponymen ligger i antroponymen canarii, en nordafrikansk berbisk stam från de nordafrikanska Atlasbergen. Enklare förklarat kommer alltså namnet Canaria, som senare även kom att omfatta hela arkipelagen, från en av de berberstammar som européerna mötte när de återupptäckte öarna.
Tillnamnet Gran (spanska för "stor") kommer från ett av de första slagen som stod om Gran Canaria, år 1478. Två äventyrare från Normandie som var sponsrade av Spanska hovet, vid namn Jean de Béthencourt och Gadefeir de la Salle, kom med varsitt skepp till ön, men separerades av Nordostpassaden som blåser förbi ön. När besättningen från ett av skeppen gick upp i dalen ovanför Arguineguin på öns sydkust, mötte de canariierna och fick efter svåra strider fly tillbaka till skeppet. När de två äventyrarna senare återkom till Spanien, hävdade man att man mött enorma slagskämpar, stora människor, som man ju inte kunde förväntas vinna över. Namnet Gran kommer alltså från att man skulle ha mött "Gran Canarii'er".
Geografi[redigera | redigera wikitext]