Ljusdals kyrka är en kyrkobyggnad i Ljusdal. Den är församlingskyrka i Ljusdal-Ramsjö församling i Uppsala stift.
Äldsta delarna av kyrkan är från 1100-talet, den gamla igenmurade kyrkporten har markerats i putsen på södra kyrkväggen i den bortre delen (sett från altaret) som är den äldsta delen av kyrkan. Natten mellan den 15 och 16 augusti 1753 började en brand iklockstapeln som spred sig till kyrkans yttertak. Valven skadades men inventarierna klarade sig någorlunda. Vid återuppbyggandet fick kyrkan sitt nuvarande utseende.
Senare har kyrkan restaurerats flera gånger, och under restaureringen 1914-15 så tillkom målningarna av Yngve Lundström.
Klockstapeln byggdes 1757, under ledning av Per Jonsson, bygget utfördes efter en modell som han hade byggt. Modellen finns nu i kyrkan.
Klockstapeln hade 2 stycken klockor innan branden 1753, men dessa smälte, malmen återanvändes dock till att gjuta de två nya klockorna.
Triumfkrucifixet på den norra väggen är kyrkans äldsta inventarium, tillverkat på 1400-talet
En mässhake från senare delen av 1400-talet finns i församlingens ägo
I kyrkan finns även två tennljustakar som väckt intresse för att de är de enda av sitt slag i landet, tillverkade i Stockholm av Nils Nilsson Kröger omkring år 1670.
Altarskåpet är flamländskt, tillverkat i Antwerpen 1501. Endast kroppen av skåpet återstår, flyglarna är försvunna, kanske vid en brand på 1700-talet.
Skåpet beställdes ursprungligen av Ovikens församling, som då var ett centrum för kyrkan i Jämtland. Det invigdes år 1503. I samband med reformationen beslutade den nitiske landsprosten Erik Andersson att alla katolska inventarier skulle avlägsnas frånOvikens kyrka. Hans ekonomiska sinne hindrade att han lät förstöra skåpet, utan det såldes omkring 1530 till Ljusdals kyrka, där man inte tog reformationen lika bokstavligt. Ovikens kyrka lär efter Erik Anderssons rensning ha "sett ut som ett kalhygge".
På 1650-talet gjorde Peder Olofsson i Ljusdal en kopia av detta skåp. Kopian hade beställts av Ovikens församling. Den blev inte lika förfinad som originalet. Det lades större vikt vid det evangeliska budskapet än vid den konstnärliga kvalitén. Peder Olofsson var snickare, inte skulptör.
Källa: Wikipedia
Foto: Höögarna