Loos koboltgruva

Gruvorna finns omnämnda I dokument redan I slutet av 1600-talet då man gjorde försök att bryta koppar. Flera gånger under 1700-talets början inmutas området, men ingen riktig brytning kommer igång då tydligen kopparhalten var alltför låg. Även vismut upptäcks i gruvan.

Henrik Kalmeter 1693-1750	Loosgruvan idag	Där nere

År 1735 inmutar Henrik Kalmeter vismutfyndigheterna i Loos men det egentliga arbetet kommer igång först 1737. Då anställs gruvarbetare från Falun och från 1738 bedrivs gruvdrift kontinuerligt och mycket intensivt.

Till en början exporteras oförädlad malm till utlandet, där den används till blåfärgstillverkning, men Kalmeter får order att anlägga ett blåfärgsverk på orten. Det får namnet Sohiendal efter Kalmeters hustru Anna Sophia och kompletteras sedermera med ett glasbruk. Tillsammans med gruvan blev detta en betydande anläggning där upp till 17 ton färgmassa per år producerades.

År 1751 examinerar kemisten Axel Fredrik Cronstedt mineral från Loos koboltgruva, vilket leder till upptäckten av ett nytt grundämne, nämligen nickel.

Ett tiotal år senare avtar koboltmalmen och produktionen minskar, vilket leder till konkurs 1773. Med det är en 40-årig gruvepok över. Gruvan övergavs och fylldes snabbt med vatten.

På 1820-talet pumpas gruvorna ur igen men ingen brytning kommer till stånd. Gruvorna vattenfylls igen och 100 år senare töms de åter på vatten. De enda fynden är då de gamla pumparna.

1989 samlas några entusiaster i Loos för att utforska koboltgruvorna på nytt. Dokument från 1752 talar om orter på 15 meters djup, vilket blev det första målet. Projektet blir dock alltför spännande att sluta där, och gruvorna visar sig vara mycket större än man anat. Intresset från ortsbefolkningen ökar och en stor skara frivilliga påbörjar ett omfattande arbete med att rensa gruvhålen. Milliontals liter vatten och hundratals kubikmeter skräp och sten tas upp ur schakten som varit byns soptipp. Det arbetet ledde senare till vad som nu är en fantastisk besöksgruva i Loos.

Loos cobalt mine

Mining activity in the Loos region dates back to the end of the 17th century, when copper was found. No mining however, was started. Also Bismuth was found in the mine.

Henrik Kalmeter 1693-1750	Loos Cobalt mine today	Down there

Henrik Kalmeter, an acknowledged commissioner and assessor, noting evidence of Cobalt in sample ore, quickly acquired the mining concessions in 1735. Mining started in 1737 and the activities were intensified from 1738 and onwards.

Initially, cobalt ore was exported raw, but it was decreed that a facility be built to enable refinement of the ore into luxurious blue pigment on site in Sweden. Thus, the Sophiendal pigment works, named after Kalmeters wife Anna Sophia, was constructed about eight kilometres southeast of the mine. The output of these undertakings peaked at 17 tonnes of pigment annually.

In 1751, sample stones from the Loos coibalt mine were examined by the chemist Axel Fredrik Cronstedt, which led to the discovery of a new chemical element, nickel.

Only ten years later, the cobalt resources were exhausted. With production slowing to a halt, bankruptcy was inevitable, and 1773 marked the end of nearly 40 years of toil. The mine was abandoned and quickly filled with water.

In the 1820s the water was pumped out from the mines shafts and passages but no mining activity was started. The mine was again filled with water and 100 years later the water was once again pumped out but the only findings were the old pumps.

Late in 1989, a group of local enthusiasts came together to explore parts of the cobalt mine. Having studied documents from 1752, they hoped to reach drifts at a depth of 15 meters. But the mine is larger and deeper than expected and the thrill of discovery attracts new volunteers. The ambition is now to clean up the entire complex. And so is that millions of litres of water are pumped out, hundreds of cubik meters of stone and junk are taken from the shafts which for 200 years have served chiefly as convenient village junk dumps. This work led to what later became a fantastic mine for visitors in Loos.