Den här rundan går vi gärna sommartid. Det finns både blåbär, kantareller och lingon att hitta under tiden som du letar efter våra gömmor. Rundan är runt 5,5 km lång och du kommer att gå i omväxlade terräng. I början genom fina betesmarker på en liten gräsbevuxen väg, senare på stig och en liten bit på asfalt. Du avslutar med att gå på grusväg igen innan du är tillbaka vid bilen igen. Räkna med att rundan tar ett par timmar, kom ihåg att ta med fikakorg! Gömmorna är för det mesta enkla men det finns ett par utmaningar också. Kom ihåg att skriva upp ledtråden till Kalhygget som avslutar rundan.
Betesmarken
Betesmarker har ofta anlagts på marker som varit för kuperade eller steniga för att plöjas eller slås, liksom på strandängar och där
jordmånen varit för mager eller jordlagret för tunt. Andra marker för bete har varit nedlagda svedjebruk, utdikade våtmarker och annan
uppodlad mark som förlorat sin lönsamhet i takt med jordbrukets rationalisering. En process som startade redan under 1700-talet
då man övergick från ängsbruk till vallodling.
Till skötseln av betesmarker hör att de blir avbetade varje år och om de slås skall inga växtdelar lämnas kvar att multna.
De måste röjas för att inte växa igen, men träd av olika ålder och vissa buskage, till exempel i skogsbrynen bidrar till
hög biologisk mångfald av växter, insekter och häckande fåglar. Värdefulla betesväxter är bockrot, kummin, vicker, käringtand,
klöver, näveväxter, ängskovall, gröe, ängssvingel, timotej, lusern och hundäxing. Under ängsbrukets tid kunde näringstillförseln
ökas genom att det röjda riset brändes och askan spreds. Lågt belägna ängar kunde även översvämmas av näringsrikt vatten om våren.
Växtligheten kunde förbättras genom insådd av höfrö från höskullens golv.
(Källa wikipedia.se)
Observera att du inte behöver gå in i hagen.