Här låg Stävie bys Lanthandel fram till slutet av 1960-talet. Om man ställer sig med ryggen mot järnvägen, är det huset med den indragna hörnan till höger. I en lanthandel, och denna var inget undantag, såldes allt som behövdes i ett hushåll. Bla mjöl, socker, kryddor mm. Det doftade så gott när man steg in genom dörren. Ja dörren var placerad just i den indragna hörnan, vilken nu har fått lämna plats för ett litet fönster. En dag i veckan kunde det finnas färsk fisk till försäljning, övriga dagar fick man nöja sig med salt sill.
På slutet fanns det naturligtvis även djupfryst och konserver. Lanthandlare sålde även koks, kol och briketter samt ved. Lite arbetskläder, trätofflor och gummistövlar från Trelleborgs gummifabrik fanns också på menyn.
Jönsson, som handlaren hette, hade affären fram till slutet, om jag minns rätt.
1965 hjälpte jag min far att måla om i butiken under en helg, då det skulle vara öppet igen på måndagen.
Diverse verktyg fanns också till försäljning. Kunderna utgjordes till största del av lantbrukare, arbetare på gårdarna, vilka brukade jorden och skötte djuren.
Det var ju inte så vanligt att alla hade tillgång till egen bil på tiden. Bussen stannade här utanför. Tågstationen låg en liten bit bort på vägen som går parallellt med järnvägen.
Här fanns smedja, kyrka och skola, vilket var vanligt på den tiden i små byar.
I takt med att maskinerna tog över arbetet i jordbruket behövdes det mindre arbetskraft och det blev mindre lönsamt att driva en lanthandel. Naturligtvis berodde det också på att de större samhällena öppnades så kallade ”snabbköp”.
Medtag egen penna.