Stenbrott. I våra trakter finns fortfarande stenladugårdar bevarade. Namnet förklaras av att den nedre halvan av byggnaden består av stenblock. Dessa block höggs med mycken möda ut ur berget. Först gjordes hål med hjälp av slägga och borr cirka 10 cm djupa med ett par decimeters mellanrum. När stycket var format med hjälp av dessa hål, spräcktes blocken loss med hjälp av kilar. Skickliga smeder härdade järnet så att verktygen blev hållbara. Betrakta dessa stensidor! Du kan då se märken efter de enkla verktygen. Den här typen av stenproduktion pågick en bit in på 1900-talet.
Myr. Stora ytor i våra skogar utgörs av myrmarker. Dessa marker är så vattenbemängda att träd inte trivs där. Vegetationen består av olika gräsarter. Tidigare, då större delen av befolkningen levde av jordbruk var det av största vikt att samla in föda för djurens vinterbehov. Det som fanns på markerna närmast byn räckte inte till. Därför fick man lov att utnyttja myrslåtter som ofta kunde ligga många kilometer från byn. Fortfarande är vissa myrar eftertraktade. Men då av en helt annan orsak. På dessa kan vi hitta skogens guld, hjortronen.