Johannes Anderssons kanal − Kojan
I början av 1800-talet blev tråddragaren Johannes Andersson inkallad i Kronans tjänst. Men ganska snart insåg han att han inte var lämpad för krigarlivet. En morgon saknades han på logementet i Jönköping. Ganska snart hittades hans vapenrock och tschakå vid en bro över kanalen mellan Lillsjön (nu Munksjön) och Vättern.
Snart glömdes denna händelse bort för större och mer omskakande händelser. Johannes hade inte dränkt sig, för nu var han på väg hem på obanade stigar de sju milen från Jönköping. Utan att ha blivit sedd inrättade han sitt liv i de ensliga skogarna i närheten av hemmet. Mat och kläder fördes i lönndom till honom i hans koja.
För att fördriva tiden började han gräva en kanal som förbindelse mellan två bäckar och han gjorde även en s.k. "hålldamm". Allt detta tog ju sin tid. När han återvände till verkligheten var kriget slut och alla trodde att han kom hem därifrån. När folk började fråga ut honom om kriget kunde de få de mest underliga svar, varför han under resten av sitt liv blev hållen för en underlig kurre.
Genom att han grävt sin egen kanal saknade han aldrig vatten, även om det blev torra perioder. Hans vattenhjul stod sällan still och han drog tråd så det stod härliga till. För sina insatser inom trådhanteringen tilldelades Johannes en guldmedalj att bära på bröstet i Wasaordens band, samt 100 riksdaler. Den "förre svikaren" Johannes Andersson levde i många år och blev en välbärgad och aktad man.
Foto: Jönköpings läns museum 
Denna cache är en del av kampanjen "Den goda loggen" och vill uppmuntra dig att använda loggtexten för att dela din cache-upplevelse med andra.