Ett mineral som kanske inte är så välkänt är fältspat, trots att det är jordens vanligaste mineral. Det har utvunnits på många håll i landet, även i Blekinge, här finns det spår efter gamla gruvor på drygt 20 platser. Brotten kallades ofta för gruvor, men de saknade gångar och tunnlar, så beteckningen ”gruva” är inte helt rätt.
Fältspatgruvorna i Blekinge var inte jättestora. Den djupaste fanns i Penseryd norr om Kallinge och var cirka 40 meter djup (lades ner 1947, den sista fältspatgruvan i bruk i Blekinge). Vanligen var gruvorna tre till fem meter breda och upp till 100 meter långa. I dag är de flesta mer eller mindre igenfyllda, överväxta och ibland vattenfyllda så det kan vara svårt att hitta dem i terrängen.
Fältspaten såldes bl a till Kockums emaljverk där den användes just för emaljeringsprocessen av olika kärl. De flesta känner säkert igen de gräddfärgade grytorna och kannorna med den gröna randen! Även Karlskrona porslinsfabrik använde krossad fältspat i porslinstillverkningen.
Det finns olika varianter av fältspat, den som bröts i Blekinge var den vanligtvis rödaktiga kalifältspaten som finns i bergarten pegmatit. Pegmatit förekommer i gångar eller klumpar. Den är besläktad med granit, men den har större kristaller och kan, förutom kvarts, fältspat och glimmer, innehålla alla möjliga spännande mineral i mindre mängder. Exempel på sådana i funna i Blekinge är apatit, magnetit, uran och granater.
Ofta var fältspatbrytningen ett komplement till markägarnas jord- och skogsbruk, så brotten var små. Penserydsgruvan var ett undantag, här togs driften tidigt över av Kockums Järnbruks AB. Penseryd är den gruva som ojämförligt gett allra mest och levererat mängder med fältspat till Kockums emaljverk under årens lopp.
Bränteknuva – Här bröts även kvarts.
Strannehall – I närheten av Bränteknuvagruvan.
Uppgifter ur Lars-Åke Nilssons blogg.