När inlandsisen smälte bildades stora mängder vatten som bildade isälvar vilka forsade fram på, i och under isen. Dessa jättelika isälvar följde ofta dalgångarna i berggrunden.
Det strömmande vattnet i isälvarna tog med sig löst material, stenar, grus, sand med mera, när det forsade fram. När vattnet närmade sig iskanten minskade strömhastigheten och vattnets transportförmåga. Materialet sjönk till botten och avsattes som isälvssediment.
Isälvssedimenten avsattes såväl under som framför den yttre delen av inlandsisen. Isälvssediment är i jämförelse med morän väl sorterad med avseende på kornstorlek .
Den vanligaste och mest välkända isälvsavlagringen är rullstensåsen. Många av åsarna ligger i dalgångar eftersom isälvarna följde dessa. De löper också ofta parallellt med de nutida vattendragen.
De flesta isälvsavlagringar avsattes när den senaste inlandsisen smälte. I samma områden hittar man ofta också morän från tidigare nedisningar. Åsarna har i alla tider varit viktiga för människor. Eftersom de är torra och hållfasta passar de bra som underlag för byggnation och de är lättframkomliga. Dessutom är de är lätta att gräva i och ligger ofta högt i landskapet.
Materialet i isälvsavlagringarna används ofta till olika typer av byggnationer. I tätbebyggda områden har dessa avlagringar därför i stor utsträckning brutits ut. Isälvsavlagringar är viktiga som naturliga reningsverk och magasin för vårt dricksvatten. Därför är det viktigt att skydda dessa avlagringar från alltför omfattande exploatering. Idag försöker samhället styra om till ökad användning av andra material, till exempel krossat berg
Se bild nedan.
Saxat och delvis komponerat från SGU;s hemsida.