Jo, fröken Jansson är behaglig att beskåda, det måste jag tillstå, men det var alls inte därför jag anställde henne. Nej, det var för hennes utomordentliga skicklighet vid skrivmaskinen. Mer än 450 nedslag per minut, det är det minsann inte alla som klarar! Hon håller blicken fast vid mig när hon tar en diktamen, och hennes flinka fingrar hoppar över tangenterna så att det smattrar i pappret. Fort går det, och rätt stavat blir det.
Men nu i tisdags hände något märkvärdigt. Ni förstår, jag ska ha en middagsbjudning för några vänner nu om lördag, och jag har ordnat en liten skattjaktslek för dem. Ja, så mycket skatt är det förstås inte, det är bara en burk med en pappersremsa i, där de kan skriva ner att de har hittat den. Nöjet ligger i själva letandet och finnandet.
För säkerhets skull vill jag tillägga att skatten inte ligger där som koordinaterna anges i datamaskinen eller telefonen.
Nåväl, jag bad fröken Jansson att ta en diktamen för att skriva en instruktion om vart mina gäster ska gå för att hitta skatten. Och se här hur det blev! Man förstår ju inte ett grand av vad som det står! Hur ska mina gäster nu kunna hitta skatten?
Mo dls h¨ yoöö åösydrm ,rf lpptfomsyrtms mptt gr,yopmop htsfrt ykihpdrc lp,,s dkijimftsytryyopytr ,omiyrt. ädyrt stypm htsfrt drc lp,,s dkijimftsröbs ,omiyrt- F't gommrt mo rm öoyrm nitl- O frm gommd rm åsåårtdtr,ds. f't mo dltobrt fshrmd fsyi, pvj rt dohmsyit- ;rfysh rhrm årmms- ;uvlry mäkr pvj öuvls yoöö"