Svenska
Tärningar
Tärningar är små föremål (polyeder) som används som redskap för både spel och dobbel. Tärningar, och deras föregångare, är de äldsta spelredskapen som man känner till. Tärningens föregångare var magiska föremål som urmänniskor använde för att förutspå framtiden. Föregångarna till tärningar var troligen knogben eller vristben av får, buffel eller andra djur, ibland med markeringar på de fyra sidorna. Sådana föremål används fortfarande i vissa delar av världen.
Numera är den vanligaste formen av tärning en kub, med varje sida markerad med från en till sex små prickar. Prickarna är ordnade i konventionella mönster och placerade så att motsatta sidor alltid räknas upp till sju: en och sex, två och fem, tre och fyra. Det finns dock många tärningar med olika arrangemang av prickar eller andra mönster, liksom många andra former av tärningar med 4, 5, 7, 8, 10, 12, 16 och 20 eller flera sidor.
Tärningar brukar användas för att generera ett slumpmässigt resultat (oftast ett tal eller en kombination av siffror) där antal tärningar och deras fysiska form bestämmer de matematiska sannolikheterna. I de flesta spel som spelas med tärningar kastas de från handen eller från en behållare som kallas tärningskopp, så att resultatet slumpar sig. Kombinationen av symbolerna på tärningarnas sidor som landar uppåt bestämmer enligt spelreglerna huruvida kastaren vinner, förlorar, får poäng, fortsätter att kasta eller det blir nästa spelares tur.
Tärningar kan emellertid vara föremål för mycket kontrovers eftersom det finns många sätt att fuska med dem. Tärningar som har tillverkats eller på annat sätt manipulerats för fusk kallas helt enkelt för fusktärningar. Sådana tärningar har hittats i gravar i forntida Egypten och Orienten, i förhistoriska gravar i Nord- och Sydamerika, och i vikingagravar. Det finns många former av fusktärningar. Asymmetriska tärningar som inte är perfekta kuber kommer inte att fungera enligt rätt matematiska odds. En kub som har slipats ner på en eller flera sidor så att den är något tegelformad landar oftare på någon av de större sidorna, medan en snedslipad kub på vilken en eller flera sidor är svagt konvexa tenderar att rulla av sina konvexa sidor. Viktade tärningar kan visa sig vara perfekta kuber när de mäts med skjutmått, men den extra vikten strax under ytan på vissa sidor av tärningen gör så att tärningen landar på motsatta sidor oftare. Ovanstående former av tärningar är klassade som procentuella tärningar: de kommer inte alltid att landa med den avsedda sidan upp men gör det tillräckligt ofta för fuskare att vinna majoriteten av sina spel.
En tärning med samma nummer på flera motsatta sidor och som saknar vissa nummer kommer att producera några tal i oproportionerlig frekvens och aldrig producera vissa andra. Till exempel kan två tärningar bara märkta med 3-4-5 och 1-5-6 aldrig producera summorna 2, 3, 7 eller 12, vilka är de enda kombinationer som kan göra att man förlorar i spelet craps. Sådana tärningar används i regel endast av fullbordade tärningsbedragare, som introducerar dem i spelet genom fingerfärdighet. Eftersom det är omöjligt att se mer än tre sidor av en kub samtidigt, är det osannolikt att sådana fusktärningar kommer att upptäckas av den oerfarna spelaren.
En annan form av fusk med tärningar är speciell kastteknik. Med mycket fingerfärdighet och övning kan kastaren få tärningarna att landa på det sätt han eller hon önskar. Rädslan för spelare med sådan förmåga ledde till att kasinon började använda spelbord med snedställda väggar och man insisterade på att tärningarna skulle kastas så att de studsade mot väggarna.
Kan du knäcka geocaching-tärningen? Kasta tärningarna ... Din chans att få det rätt är 1 av 65... Eller?
English
Dice
Dice are small objects (polyhedrons) used as implements for gambling and the playing of social games. Dice, and their forerunners, are the oldest gaming implements known to man. The precursors of dice were magical devices that primitive people used for the casting of lots to divine the future. The probable immediate forerunners of dice were knuckle or ankle bones from sheep, buffalo, or other animals, sometimes with markings on the four faces. Such objects are still used in some parts of the world.
Nowadays, the most common form of die is the cube, with each side marked with from one to six small dots (spots). The spots are arranged in conventional patterns and placed so that spots on opposite sides always add up to seven: one and six, two and five, three and four. There are, however, many dice with differing arrangements of spots or other face designs, as well as many other shapes of dice with 4, 5, 7, 8, 10, 12, 16, and 20 or more sides.
Dice are generally used to generate a random outcome (most often a number or a combination of numbers) in which the physical design and quantity of the dice thrown determine the mathematical probabilities. In most games played with dice, the dice are thrown (rolled, flipped, shot, tossed, or cast), from the hand or from a receptacle called a dice cup, in such a way that they will fall at random. The symbols that face up when the dice come to rest are the relevant ones, and their combination decides, according to the rules of the game being played, whether the thrower (often called the shooter) wins, loses, scores points, continues to throw, or loses possession of the dice to another shooter.
Dice can however be subject to much controversy as there are many ways in which one can cheat with them. Dice that have been tampered with, or expressly made for cheating, are known as crooked, loaded or gaffed dice. Such dice have been found in the tombs of ancient Egypt and the Orient, in prehistoric graves of North and South America, and in Viking graves. There are many forms of crooked dice. Any die that is not a perfect cube will not act according to correct mathematical odds and is called a shape, a brick, or a flat. For example, a cube that has been shaved down on one or more sides so that it is slightly brick-shaped will tend to settle down most often on its larger surfaces, whereas a cube with bevels, on which one or more sides have been trimmed so that they are slightly convex, will tend to roll off its convex sides. Loaded dice (called tappers, missouts, passers, floppers, cappers, or spot loaders, depending on how and where extra weight has been applied) may prove to be perfect cubes when measured with callipers, but extra weight just below the surface on some sides will make the opposite sides come up more often than they should. The above forms of dice are classed as percentage dice: they will not always fall with the intended side up but will do so often enough in the long run for the cheaters to win the majority of their bets.
A die with one or more faces each duplicated on its opposite side and certain numbers omitted will produce some numbers in disproportionate frequency and never produce certain others; for example, two dice marked respectively with duplicates of 3-4-5 and 1-5-6 can never produce combinations totalling 2, 3, 7, or 12, which are the only combinations with which one can lose in the game of craps. Such dice, called busters or tops and bottoms, are used as a rule only by accomplished dice cheats, who introduce them into the game by sleight of hand (“switching”). Since it is impossible to see more than three sides of a cube at any one time, tops and bottoms are unlikely to be detected by the inexperienced gambler.
Yet another form of cheating with dice produces controlled shots, in which one or more fair dice are spun, rolled, or thrown so that a certain side or sides will come up, or not come up, depending on the desired effect. Known by such colourful names as the whip shot, the blanket roll, the slide shot, the twist shot, and the Greek shot, this form of cheating requires considerable manual dexterity and practice. Fear of such ability led casinos to install tables with slanted end walls and to insist that dice be thrown in such a manner as they rebound from the walls.[2]
Can you crack the geocaching dice? Go on... roll the dice... Your odds of getting it right are 1 in 65... Or are they?