|
Det sägs att i Frankrike finns världens äldsta urmakare, som alla kallar för gubben Cloche. Han är så gammal så det är ingen riktigt som vet hur gammal han är – inte ens han själv. Men han har ett mycket bra minne och nu ska du resa dit för att få tag i amulettdelen. Urmakaren brukar sitta uppe i klocktornet “Tour de l'horloge”, så sök efter honom där. Det var där Alice och Theodor på sin resa kom över denna spännande hemlighet.
När du kommer upp i tornet hittar du mycket riktigt den gamle urmakaren Cloche sittandes på en trasig stol bredvid det gamla urverket. Du frågar honom försiktigt om han kommer ihåg vad det var som Alice och Theodor fick av honom den där dagen för så länge sen. Han kliar sig i sitt gråa hår, skakar lätt på huvudet och börjar oroligt putsa på den stora pendeln.
Helt plötsligt tar han fram en gammal nött almanacka, börjar bläddra förstrött i den och så skiner hans skrynkliga ansikte upp!
Tick, tack …
Nu minns jag! Det var en solig fredag i september och klockan var nio på kvällen. Jag minns det så väl, för min syster Lisbet fyllde år den dagen. Vi hade bakat hela dagen och kvällens gäster hade ätit upp nästan alla olika sorters kakor och de tårtorna som vi hade gjort. Kaffet var urdrucket och gästerna började droppa av för att gå hem. Det var då som vi hittade ett paket som inte var öppnat! Inget var skrivet på paketet och vi undrade vem födelsedagspresenten kunde vara ifrån.
En lång stund stod vi bara och tittade på den vackert inslagna presenten och undrade vem sjutton den kunde vara ifrån. Kanske att den var från moster Gabriella? Hon hade faktiskt varit lite disträ hela kvällen och virrat omkring som en yr höna. Men så är hon visserligen sjuttiofyra år. "Vi skulle kunna fråga henne i övermorgon, när vi ska hem till henne på fika!" sa min syster. Vi tittade på varandra och utbrast i ett stort skratt. Självklart skulle paketet öppnas redan nu! Snabb hade hon rivit upp pappret och stod nu med en liten ask i sin hand. Den här var inte från vår moster! Konstiga krumelurer var skrivna över hela locket och vi undrade vad det kunde betyda.
Vi visade då den märkliga saken för våra vänner Alice och Theodor, som blev jublande glada och sedan dess har vi inte sett till dem.
Tick, tack …
Han lägger ifrån sig almanackan och med släpande steg går han bort till ett litet skåp som hänger på väggen där han tar fram en liten mörkgrön tygpåse med en blodröd ros på. Nyfiket tittar du ner i den och förstår genast varför Alice och Theodor blev så glada, för även de hade ju fått höra urmakarens berättelse.
|