Punschverandan kom enligt traditionen till då "herrarna ville komma undan en bit för att ta sin punsch i fred". Hur väl detta stämmer med verkligheten vet jag inte, men det är det jag hört under min uppväxt iaf. En rolig anekdot gällande "Parken på Stadra" är att det berättas om en betjänt på gården - Jean - som ansågs vara en belevad man, men som trots allt hade lite problem då han tittade lite för djupt i flaskan. Varje gång Fru Hedblad som på den tiden var "frun i huset" kom på Jean i onyktert tillstånd tvingade hon honom att gå ut i skogen och plantera en ek. Så stöter du på en ek på runt 200 år här på Stadra med omnejd, så vet du vad Jean hade för sig... :)
Ett av mina minnen: Ända upp i tonåren så hade jag fortfarande aldrig hört talas om "punschverandan", men helt plötsligt kom denna glömda del av Stadra på tal och jag började undersöka "verandan" som då givetvis var helt igenväxt. Mycket hårt slit senare var "verandan" åtminstone synlig och bilder från historien började ta form i mitt sinne.
Var NOGA med att smyga då vi inte vill störa de som bor på gården!