”Det var en härlig afton, en sådan afton, då naturvännen hellre går till skogen än till sängen. Storspofvarnes skarpa hvissling ljöd oupphörligt från en närbelägen sumpig äng, horsgökens bräkande läte hördes högt uppe i rymden, och i en björkdunge vid stranden ropade göken oafbrutet sitt »kuku», medan han då och då ofredades af en ilsken, skrattande snöskata. Svalor svärmade i mängd öfver sjön, och brummande humlor surrade fram och åter öfver den härliga med guldvifvor klädda stranden, på hvilken jag stod, fördjupad i all denna härlighet. När jag sköt ut min lilla farkost från stranden, kastade solen sina sista strålar på barrskogen i söder och sjönk snart som ett stort eldklot ned under synranden borta öfver sjön i nordvest.”

Fågelrikedomen finns fortfarande kvar i Hornborgasjön. En del arter har naturligtvis försvunnit, andra kommit till, en del minskat och andra ökat i antal. Men intrycken av ett myllrande fågelliv består.