Stonehenge
Stonehenge är ett bronsåldersbyggnadsverk i sydvästra England. Det ligger nära Amesbury i Wiltshire, ungefär 12 km nordväst om Salisbury på koordinater N 51° 10.733 W 001° 49.567
Stensättningen byggdes troligen mellan 2500 f.Kr. och 2000 f.Kr.. Vallen och graven är från ungefär 3100 f.Kr. (yngre stenåldern). Namnet Stonehenge kommer från det fornengelska ordet Stanhengist som betyder ’de hängande stenarna’.
Stonehenge bestårav en cirkelformad megalitisk stensättning, omgiven av en ringgrav och direkt utanför denna en cirkelformad jordval,väldiga resta stenar (megaliter) i två stora cirklar. Den yttre cirkeln, 30 meter i diameter, är sluten och bildas av nära 5 meter höga stenar, på vilka en rad långa, horisontella, intill varandra stöttande stenar vilar.
Materialet som använts för den inre cirkeln är en blåaktig sten som inte finns i trakten, utan hämtats långväga ifrån.
I mitten ligger en 4,6 meter lång, flat sten ("altaret"). Genom öppningen utgår en väg. På denna väg är en sten rest ett stycke utanför graven.
Teorier om Stonehenge
Många tidiga historiker var influerade av övernaturliga folksagor i sina förklaringar. 1615 argumenterade Inigo Jones för att det hela var ett romerskt tempel, tillägnat Cnelus, en hednisk gud, och byggt enligt toskansk ordning. Senare kommentatorer menade att det var uppfört av danskarna. Faktum är att ända till senare delen av 1800-talet ansågs platsen vara kopplad till saxare och andra, relativt sentida folkgrupper.
Det första akademiska försöket att undersöka och förstå monumentet gjordes omkring år 1740 av William Stukeley. Han ansåg felaktigt att Stonehenge var kopplat till druiderna. Han gjorde mätningar och teckningar av platsen, vilket tillät en bättre analys av dess form och betydelse. Med detta arbete kunde han demonstrera den astronomiska och kalendariska betydelsen för stenarnas placering.
Vid sekelskiftet år 1800 kunde John Lubbock fastställa att platsen var från bronsåldern baserat på bronsföremål hittade i närliggande gravhögar.
Arkeologisk astronomi vid Stonehenge
Monumentet är riktat åt nordost och många har föreslagit att byggarna fäste särskild betydelse för solstånds- och dagjämningspunkter. Det är i vilket fall osannolikt att riktningen är slumpartad.
Idag är man överens om att några av de tidigare teorierna, dock inte alla, var överdrivna. Likväl, då solen stiger i olika geografiska riktningar, måste man för att lyckats komma rätt i linje med den, mycket noga räknat ut Stonehenges latitud till 51°11'. Denna riktlinje måste därför ha varit fundamental när man uppförde den senaste av Stonehenges utbyggnadsfaser.
Soldyrkan är en vanlig företeelse bland neolitiska folk, framför allt för deras beroende av att få en god skörd.
idag
Stonehenge är fortfarande en plats för pilgrimer, neo-druider och nyhedningar. Mellan 1972 och 1984 hölls årligen Stonehenges öppna festival, informellt arrangerad av den Politantriska cirkeln. 1984 förbjöds festivalen av den brittiska regeringen. Då uppstod en våldsam konfrontation mellan polis och new age-turister, en händelse som sedan kom att kallas Slaget om bönfältet. I nära 15 års tid därefter hade dessa grupper ingen tillgång till Stonehenge för religiösa ändamål. Idag är Stonehenge tillgängligt för dem vid fyra tillfällen per år.