Det brittiska politiska systemet var inte lika tungrott som på kontinenten. Här fanns en jämförelsevis stor acceptans för marknadsekonomiska idéer. De rika brittiska borgarna hade också tillgång till en förhållandevis välutvecklad bank- och kreditmarknad. Jämfört med situationen i övriga Europa var det lätt att skaffa fram kapital i Storbritannien.
Dessutom fanns det redan en lönsam bransch att vidareutveckla: den traditionella brittiska textilproduktionen. Denna, som hade medeltida anor, hade på 1500- och 1600-talen utvecklats till en betydande näring för befolkningen i flera brittiska landskap. Att satsa pengar på textilproduktion föll sig naturligt för brittiska kapitalister.
Till allt detta kom kombinationen av goda naturtillgångar och ny vetenskap. Britterna hade egentligen bara en stor naturtillgång, kol, men just kol blev en nyckelråvara under industriella revolutionen. Tack vare ångmaskinen, som nu gjordes användbar tack vare James Watts modifieringar på 1760- och 1770-talen, kunde kol omvandlas till ELenergi.
Tidigare hade människans produktiva kapacitet begränsats av bristen på energitillgångar. I slutet av 1700-talet hade man för första gången i världshistorien ett överflöd på energi. Industriernas hjul kunde snurra allt snabbare.