Skip to content

<

Fossil vid stenutställningen på Billingehus

A cache by jamandcat Send Message to Owner Message this owner
Hidden : 05/11/2018
Difficulty:
2 out of 5
Terrain:
1 out of 5

Size: Size:   other (other)

Join now to view geocache location details. It's free!

Watch

How Geocaching Works

Please note Use of geocaching.com services is subject to the terms and conditions in our disclaimer.

Geocache Description:


Denna earthcache låg tidigare vid Norra brottet där fossil- och stenutställningen tidigare fanns, men när utställningen flyttades till utsiktsplatsen på Billingehus - som en del i projektet att få de västgötska platåbergen att bli en geopark - så fick även earhcachen flytta hit.


FOSSIL

Fossil är djur- eller växtdelar som bevarats i typer i sediment eller sedimentära bergarter. En fossilisering kräver att växtdelarna och/eller det omgivande sedimentet mineraliseras. Fossilbildning eller förstening innebär alltså ett utbyte av substans, det vill säga en fysikalisk-kemisk omvandling av material.

Fossil kan tillkomma på flera olika sätt:
• Skalet eller benmaterialet kan vara fullständigt bevarat, inbäddad i mineraliserat sediment (alltså egentligen inget fossil).
• Fossilet är fullständigt upplöst, men har bevarats som ett avtryck i de mineraliserade sedimentet
• Fossilet är fullständigt upplöst, och hålrummet efter detta har fyllts med material som sedan mineraliserats inuti det mineraliserade sedimentet.

Endast mycket lite av det organiska materialet fossiliseras, och processen kräver ganska speciella förutsättningar där det organiska materialet bryts ned så långsamt att en mineralisering hinner inträffa. De är oftast de hårdaste delarna som blir fossil, till exempel tand-, skal- och skelettrester i djur. Hos växter kan sporer, frön och stammar fossiliseras. De yngsta fossilen är omkring 10.000 år gamla. Yngre och endast delvis omvandlade fossil kallas ibland subfossil.

I Carl von Linnés systematiska indelning av stenriket klassades fossil som 'petrificerat'.

När endast spår efter en organism påträffas kallas detta för spårfossil. Det kan exempelvis vara kryp- och grävspår eller koproliter.

De äldsta fossilen på jorden är ca 3,9 miljarder år och är lämningar efter bakterier, som levde under jordens barndom. För att kunna avgöra hur gammalt ett fossil är kan man ta hjälp av berggrunden eller mätningar av radioaktivt sönderfall. Det vanligaste är dock att de dateras utifrån de sediment där de förekommer och deras kronologiska ordning i förhållande till kringliggande sediment. Genom att studera fossil från olika tidsåldrar kan man bland annat förstå tidigare ekosystem på jorden och klimatets påverkan på växter och djur. De som arbetar med fossil kallas för paleontologer.

Fossil är viktiga för bland annat paleontologin, då de visar hur livet kan ha sett ut en tidpunkt, hur livets utvecklats samt jordens klimathistoria.

 

OLIKA TYPER AV FOSSIL

Ortoceratiter är en ordning av bläckfiskar som levde för 400 miljoner år sedan, i Paleozoikum. De hade ett rakt eller svagt svängt spetsigt skal.

Ortoceratiterna har ofta liknats vid de idag levande pärlbåtarna, men skalet var rakt och koniskt eller nästan cylindriskt med en diameter växlande från cirka 1 centimeter till 10 centimeter. Vissa arter kunde nå en längd upp till 10 meter. Skalets tillväxtprocess liknar också pärlbåtarnas. I boningskammaren avsöndrade manteln skalsubstans utåt i skalet, och sedan djurets kropp följt med utåt, avsöndrades bakom denna en ny urglasformad skalvägg, ett så kallat septum, så att en skalkammare bildades. Under tillväxten hade djuret förbindelse med de äldre kamrarna genom en köttig sträng av kroppsvävnad, den så kallade sifonen. Genom den kunde djuret pumpa dessa bakre kamrar av skalet fulla med kroppsgaser eller med vatten och därigenom höja eller sänka sig i vattnet.



Ammoniter är en utdöd underklass av bläckfiskar. De levde från ungefär 400 till 65 miljoner år sedan ända från tidiga devon fram till översta krita. De levde i grunda hav och många var bra på att simma. Ammoniter har genom åren använts flitigt som biostratigrafiska markörer, främst under jura, eftersom nya arter utvecklades snabbt och levde under en relativt kort period i jordens historia.

Man känner till cirka 5 000 arter av varierande storlek, från en centimeter till 2,5 meter i diameter. Ammoniterna hade oftast ett i en plan spiral hoprullat skal av aragonit, som var delat i flera kamrar av tvärväggar, där själva djuret fanns i den yttersta. De hade lock som kunde stänga till boningskammaren, det kunde vara ett delat lock kallat aptychus som bestod av två lockhalvor eller ett odelat lock kallat anaptychus.



Trilobiter är en utdöd marin leddjursgrupp som levde under den paleozoiska eran från tidsperioden kambrium till perm , för ca 540-245 miljoner år sedan. I Sverige finns trilobitfossil och andra paleozoiska fossil i sedimentära bergarter från kambrium, ordovicium och silur inom följande områden: Skåne, Öland, Gotland, Västergötland, Östergötland, Närke, Siljansringen och i Jämtland.
Som framgår av namnet är trilobitkroppen formad i tre längsgående lober; en mittlob (axial lob) och två sidolober (pleurallober)

Trilobiterna hade ett skal (exoskelett) bestående av kalciumkarbonat och kitin.
Trilobiterna ömsade skal när de växte, som alla andra leddjur. Nästan alla fossil av trilobiter består av skalrester (exuvier) efter skalömsning. 

Trilobiterna förflyttade sig med hjälp av gångben, belägna parvis under varje kroppssegment. Extremiteterna hade även en fransad sidogren som troligen fungerade som gälar och som användes vid simningen. Ben, antenner och andra mjukdelar är väldigt sällan bevarade. 
Många trilobiter hade förmågan att kunna rulla ihop sig för att vid fara kunna skydda den mjuka undersidan.



Stromatoliter (av grekiska strōma "(säng)täcke" och litos "sten") består troligtvis av lämningar efter mattor med fossila mikroorganismer, företrädesvis cyanobakterier (blågröna alger) och bildar stora sammanhängande ytor. Det är inte så länge sedan de upptäcktes och man är fortfarande inte helt säker på hur de bildats. På Grönland har man funnit stromatoliter som är 3,7 miljarder år gamla. På den tiden bestod atmosfären till största delen av koldioxid och haven dominerades av cyanobakterier. Fossilen från Grönland har stora likheter med nu levande stromatoliter. De har en tjocklek på 1-4 cm. Den kemiska strukturen, liksom mineralerna i fossilen, ger starka belägg för att de verkligen formades av levande organismer.

Stromatoliter finns även idag, mestadels i extremt salta vattensamlingar vid jordens tropiska och subtropiska kuster, på ogästvänliga platser där konkurrens från flercelliga organismer saknas.



Kristalläpplen är ett klotformigt litet fossil. Det var Linné som gav fossilet dess namn. Kristalläpplena representerar en utdöd grupp tagghudingar, dvs den är en avlägsen släkting till våra nutida sjöborrar. På trasiga exemplar kan man ofta se att hålrummet inuti fossilet, dvs det som en gång var djurets kroppshåla, är mer eller mindre fyllt med små glittrande kalcitkristaller, därav dess namn. I en del av dem kan man dessutom spåra rester av djurets organiska delar som omvandlats till en ljus gulbrun olja med tydlig lukt av smörolja.



 

EARTHCACHEN


För att få logga denna earthcache som hittad så måste du besöka de ovanstående koordinaterna samt besvara frågorna nedan. Skicka svaren till mig via message på denna sida eller email på min profilsida. Skriv inga svar i din logg! Loggar som inte uppfyller kraven kommer att raderas. Du behöver inte vänta på svar från mig för att få logga earthecachen som hittad. Om något av dina svar är fel eller behöver kompletteras så hör jag av mig, annars inte.


1. Vilken typ av fossil finner du på sten B (se fotolänk nedan för skiss över området)? Är det fossil från djur eller växter? 

2. Vilken typ av fossil finner du på sten C? Är det fossil från djur eller växter? 

3. Vilken typ av fossil finner du på sten D? Tittar du lite närmare på stenen så kan du se två olika typer av fossil. Är det fossil från djur eller växter? 

 

 

Additional Hints (No hints available.)



Reviewer notes

Use this space to describe your geocache location, container, and how it's hidden to your reviewer. If you've made changes, tell the reviewer what changes you made. The more they know, the easier it is for them to publish your geocache. This note will not be visible to the public when your geocache is published.