Min mamma är läkare och har länge velat att jag skulle lägga en Geocache utanför hennes jobb som hon kunde titta till ibland. När jag lade ut den här burken tänkte jag att även personer med funktionshinder eller liknande, skulle kunna ta burken just för att den ligger utanför en vårdcentral. Som sagt är det en enkel cache som passar perfekt att ta när du besöker vårdcentralen, eller när du bara kör förbi. Burken innehåller en penna och en loggbok.
Historia
Svenska vårdcentraler ingår primärvården som är en del av dagens allmänmedicin och har spännande nog sina rötter ända tillbaks till 1600-talet. Nedan följer en kortare historisk redovisning.
Under 1600-talet delade man upp allmänsjukvården i sk provinsialläkarväsenden där varje provins hade ansvar för ett visst primärområde. I varje provinsläkarväsende fanns ett antal provinsialläkare med kravet att vara medicine doktor och ha sin bostad nära landshövdingen. De fick inte heller lämna distriktet utan landshövdingens tillstånd.
År 1900 fanns det omkring 500 medicine doktorer i provinsialläkarväsendet. Under 1900-talet gick den fortsatta utvecklingen långsamt vilket resulterade i långa väntetider och överfyllda väntrum. Märkligt nog var förtroende för primärvården ändå högt och besökstalen fortsatte öka.
Under 1950-talet gick provinsialläkarväsendet in i en djup kris. Orsaken var isolerad arbetsmiljö och ständig jourtjänst. Det blev i princip omöjligt rekrytera nya unga läkare vilka hellre ville jobba på sjukhusen för att bli specialister. För att lösa problemet bytte man 1958 ut en-läkarmottagningarna till två- eller fler-läkarmottagningar. År 1963 gick ansvaret för läkarmottagningarna över till landstingen vilket väckte stora protester hos de anställda. Den första vårdcentralen öppnade 1968 i skånska Dalby. År 1970 infördes den sk sju-kronorsrefomen vilket för första gången gav provinsialläkarna fasta löner. 1972 omvandlade man provinsialläkartjänsterna distriktsläkartjänster vilket innebar att utbildningskraven kraftigt tilltog.
Ädelreformen 1992 var en motgång för vårdcentralerna då den innebar att man förlorade många anställda då det blev en uppdelning mellan vårdcentraler, barnavårdscentraler, jourmottagningar samt äldreboenden.
Under 1993 infördes husläkarlagen vilket innebar att hela befolkningen skulle lista sig till en husläkare i respektive närliggande vårdcentral. Detta väckte först ett stort ackompanjemang, men ledde snart till svårigheter och splittringar inom vårdcentralerna. Till följd av detta ersattes lagen med en mildare lag, men termen husläkare kvarstår.
Enligt statistik från Läkarförbundet (2006) så är tyvärr många av dagens läkare på vårdcentraler mycket hårt ansträngda och utbrändhet är ett stort problem.
Vårdcentralens arbetsuppgifter
Vårdcentralernas syfte har varit att avlasta sjukhusen med de patienter som inte är akut sjuka eller med mindre allvarliga tillstånd. Vanliga uppgifter på vårdcentraler är förebyggande undersökningsinsatser, rehabilitering och laboratorieundersökningar. De vanligaste yrkesgrupperna på en vårdcentral är specialister i allmänmedicin/distriktsläkare, psykologer, medicinska sekreterare, barnmorskor, fysioterapeuter, undersköterskor, arbetsterapeuter, kuratorer och logopeder. I vissa fall kan även stafettläkare och bemannings sjuksköterskor vara på plats, t.ex vid personalbrist.
My mom is a doctor and she has wished for a long time that I should launch a Geocache outside her job which she could watch sometimes. When I launched this box I thought that even those with disabilities or similar, could take the box just because it is situated outside an primary care health center. As I said it is an easy cache which is perfect to grab when you are visiting the primary health center, or when you just drive past. The can contains a pen and a logbook.
History
Swedish health care centres are part of the primary health-care, which is a part of the Medicine specialty called “allmännmedicin” (Eng: General practice, GP). In Sweden GP excitingly enough traces its origins from the 17th century. Below it follows a short historical account.
During the 17th century the general health care in Sweden was divided in so called “provinsialläkarväsenden” where every province had the responsibility for a certain primary area. In every province there was a certain number of doctors with the demands to be a doctor of medicine and to live near the governor. Also, they weren’t allowed to leave the district without the governor’s permission.
In 1900 there was around 500 doctors of medicine in the “provinsialläkarväsendet” . Later during the 20th century, the development was slow which resulted in long queues and crowded waiting rooms. In spite of this, the trust for the primary health-care remained high and the visits continued to increase.
During the 1950s the “provinsialläkarväsendet” was challenged by a crisis. The reason was an isolated working environment and permanent on-call duty. It was almost impossible to employ young doctors who rather wanted to work in the big hospitals and get specialist-exams. To solve the problem the one-manned-health-centres became two- or more-manned health-centres. 1963 The responsibility for the health-centers was given to the “landstingen” which awoke much protest among the employed. The first health-center in the present meaning was launched in 1968 in “Dalby” which lies in “Skåne”. In 1970 the “sju-kronorsrefomen” for the first time gave the doctors in the provinces fixed salaries. In 1972 the province-doctors became district-doctors which implied that the educational demands increased.
Ädelreformen, in 1992 was a heavy set-back for the health centres because they lost many employees due to the division into health-centres, child care centres, emergency rooms and nursing homes.
In 1993 the house doctor’s law came into effect which meant that the whole population in Sweden should list themselves to a house doctor at the nearest health centre. This first brought a big accompaniment, but soon it led to disruption inside the health-centres. As a consequence, the law was replaced by another milder law, but the term house doctor still remains.
The health centres' tasks
Due to statistics from the “Läkarförbundet” (2006) the doctors working at health centres are very hardly pushed and vicarious traumatization is an enormous problem.The health centres in Sweden have had the purpose to relieve the big hospitals with patients who have non-acute or less severe diseases. Common tasks at the health centres are preventive examinations, rehabilitation and laboratory examinations. The most common occupational groups in the health centre are doctors, psychologists, medical secretaries, midwives, physiotherapists, nurses, occupational therapists, counsellors and speech therapists. In some cases, staffing-doctors nurses are employed, for example when it’s lack of labour.
Källor/Sources