SOL - Sydostleden är en cykelled som sträcker sig mellan Växjö och Simrishamn.
Leden går genom Kronoberg, Blekinge och Skåne. Denna cache-serie (SOL) följer Sydostledens väg genom Kronobergs Län, från Växjö ned till gränsen mot Blekinge, där cache-serien BCT tar vid.
SOL - Sydostleden Bei Sydostleden handelt es sich um einen Fernradweg, der von Växjö nach Simrishamn führt.
Die Strecke verläuft durch die Provinzen Kronoberg, Blekinge und Skåne. Diese Cacheserie (SOL) folgt der Route entlang von Växjö durch Südost-Kronoberg bis zur Grenze von Blekinge. Dort schließt sich die Cacheserie BCT an.
SOL - Sydostleden Sydostleden is a cycle trail between Växjö and Simrishamn.
The trail goes through Kronoberg, Blekinge and Skåne. This cache series (SOL) follows the trail from Växjö through Southeast Kronoberg County down south to the border of Blekinge. There, in Blekinge, is the start of the other cache series, BCT.
---------------------------------------
Väckelsång Socken Norra
Här befinner vi oss alltså i den nordligaste delen av Väckelsång Socken, på marker som tillhör Lidhems Säteri.
Hela 16 km av Sydostleden går genom Väckelsång socken, att jämföra med Uråsa socken, som man passerar på en sträcka av 6 km.
I boken "Ny Smålands Beskrifning - Konga Härad" från 1897, beskrivs Väckelsång Socken så här:
"Väckelsång gränsar i norr till Uråsa, i nordost till Nöbbele, i öster till Linneryd, i sydost och söder till Tingsås, i väster till Urshult, sjön Åsnen och Jäth. Den västra gränsen utgöres emellan Åsnen och Lidhemssjön af Aggaån. Socknen bildar en mycket oregelbunden figur, och gränslinjerna äro på de flesta ställen mycket brutna. Största utsträckningen i norr och söder är omkring 1 3/4 nymil, i öster och väster 1 1/4 nymil.
Största delen av Väckelsång tillhör det stora slättland, som för öfrigt omfattar Nöbbele, Östra Thorsås och Uråsa socknar. Höjdförhållandena förete därföre icke någon betydlig omväxling. Höjden öfver hafvet är i allmänhet 140 à 150 meter. De högsta punkterna påträffas i södra delen af socken, där den jämnlända terrängen afbrytes af en mera kuperad trakt med vackra, tämligen branta kullar, som dock ej nå någon större utsträckning hvarken i höjd eller omfång. Huru ringa höjdskillnaden i själfva verket är, framgår t. ex. däraf, att Hyllesjöns yta i södra delen af Väckelsång ligger endast omkr. 2 meter högre än Lidhemssjöns i socknens norra del (resp. 140 och 138 m.), och den högsta punkten i närheten af Lilla Ekeryd når endast 173 meter, alltså endast 33 meter öfver Hyllesjöns yta.
I fråga om rik växtlighet och bördig jordmån står Väckelsång främst inom häradet, äfven om delar af andra socknar kunna uthärda en täflan. Här finnes föga om ens något, som erinrar om att man ännu befinner sig i södra Sveriges magraste och torftigaste landskap. Ungefär 1/4 mil söder om Väckelsångs kyrka vid Agnabäck anses det också vara slut med den egentliga Smålandsnaturen, och landskapet börjar alltmer påminna om Bleking. I stället för barrskogen å en kärrig eller stenbunden och ljungbeväxt mark inträder löfskogen, där marken är betäckt med en saftig grönska och många för Smålandsfloran eljest tämligen främmande örter påträffas.
Här frodas också en mängd olika slags löfträd, såsom ek, bok, björk, alm, lind, ask, asp, hagtorn, vildapel, hassel och hägg. Någon timmerskog ser man knappast till, men detta beror ej, såsom i nordligare delar af landskapet, på att en förödande skogssköfling förstört markens bästa prydnad och alster.
Någon större olikhet i jordens fruktbarhet förekommer icke inom denna socken. Visserligen frambringar den norra delen förhållandevis mera säd och andra kulturväxter än den södra, men detta beror ej på att jordmånen blir sämre, ju längre man kommer söderut, utan endast på att marken där är mera kuperad och stenbunden, så att stora, släta åkerfält ej kunna åstadkommas. För sin underlägsenhet i sädesproduktion ha de södra gårdarna en god ersättning i sina yppiga betesmarker. Inom hela socknen utgöres jorden af en bördig, sandblandad mylla, som i västra delen hvilar på lera af samma beskaffenhet som i Uråsa.
Hufvudnäringen är åkerbruk i förening med boskapsskötsel, och afkastningen öfverstiger betydligt befolkningens eget behof. Vid denna näringsgren har landtmannen i Väckelsång så fasthållit, att det icke kan blifva tal om några binäringar. Af industriella anläggningar har inom socknen funnits ett järnbruk vid Ekeryd, hvilket anlades år 1679 och följande år priviligerades för assesor Paul Rudebeck. Det flyttades emellertid redan 1711 till Tingsås socken och har sedermera uppgått i Stensfors bruk därstädes.
Fisket synes fordom hafva varit en rätt gifvande inkomstkälla, och ännu finnas vid Hvitabäcken och Hörnebol tvänne skattlagda ålfisken. Emellertid har fisket här som annorstädes i länet gått mycket tillbaka och behöfver väsentligen upphjälpas, innan det kan lämna sådan afkastning, att det blir af någon betydelse såsom näringsgren. Förutsättningar härför saknas ingalunda, då sjöarna ännu äro rätt fiskrika och för öfrigt väl lämpa sig för fiskodling.
Inom socknen finnes numera sparbank. Denna började år 1874 sin verksamhet under namn af Väckelsångs Sparbank. Efter 8 års förlopp utgjorde insättarnes fond kr. 54,107:34 och reservfonden kr. 2,299:90. Sedan år 1882, då banken erhöll sin nuvarande nitiske förvaltare, organisten och folkskolläraren H. Strand, har dess verksamhet ständigt ökats, så att vid 1896 års slut utgjorde insättarnes fond kr. 252,895:55 och reservfonden kr. 16,998:69.
Byarna i Väckelsång äro mycket väl bebyggda. Visserligen kan det icke sägas, att alla husen äro lika moderna som i Östra Thorsås, men de göra dock intryck af stor trefnad och burgenhet. Befolkningen hör också till de mest förmögna inom länet. Konkurser förekomma sällan, och man sätter en ära uti att på dagen betala sina utskylder."