Pepparkakan har troligen fått sitt namn på grund av att folk i äldre tider inte alltid kunde skilja på kryddorna utan dominerande benämningar kom att begagnas i ganska vidsträckt bemärkelse. En starkt kryddad kaka fick då namnet pepparkaka. Pepparkakans namn kan emellertid även vara ett minne från den tid, då peppar användes i liknande kakor. Det svenska ordet peppar, som har nära anförvanter i grannspråk som tyskan eller engelskan anses gå tillbaka på det grekiska peperi, vilket i sin tur är en avspegling av liknande orientaliska ord för kryddan i dess hemland.
Pepparn är känd sedan årtusen i mänsklighetens historia. Då de vildsinta germanerna hotade Rom år 410, tillskansade sig västgoternas härförare 3000 skålpund peppar av romarna för att sluta vapenstillestånd. Det var alltså dåtida krigsskadestånd av en segrande makt. I äldre uppslagsböcker skymtar man emellanåt att pepparkakan skulle tillhöra de nyheter som korstågsfararna förde med sig från Österlandet. Tyvärr är detta endast en vacker saga, som icke låter sig bevisas. Tankegången bakom torde vara att eftersom pepparn kommer från Österlandet måste även pepparkakorna ha kommit till oss med några som bevisligen varit i Österlandet.
VARIFRÅN KOMMER PEPPARKAKAN?
Pepparkakan är inte något svenskt ord eller begrepp. Vi känner igen bakverket både från Tyskland och från England. Sitt ursprung anses pepparkakan ha i den tyska staden Nürnberg och de Lebkuchen som tillverkades där redan under medeltiden. Det antas att vi svenskar under tysk påverkan stiftade bekantskap med pepparkakor redan på 1400-talet. Kanske är detta riktigt. 1444 nämns i varje fall pepparkakor för första gången i Sverige. Det sker i samband med att nunnorna i Vadstena förbjöds att göra sig av med sådana kakor som ingick i deras proviant. Med säkerhet är det dock klarlagt, tack vare bevarade tullhandlingar, att det på Gustav Vasas tid, närmare bestämt 1534-36, importerades små pepparkakor. Hur populära pepparkakorna var i Norden på 1500-talet och i hur stora mängder de tillverkades kan man förstå bl a av att för kung Fredrik II:s av Danmark räkning beställdes till julen 1580 två tunnor pepparkakor till Adense gaard och fem tunnor till Koldringshus. Kungen avsåg att tillbringa julen på den förstnämnda gården och nyåret på den sistnämnda. Uppgifter av det här slaget är onekligen intressanta. Vi tror ju gärna att det först i modern tid blivit vanligt med pepparkakstillverkning för avsalu i större omfattning, medan man på mormors och farmors tid alltid bakade hemma.
