Som i alla gamla socknar finns det historier om gamla profiler.
Paulus Scharff var prost när ryssarna landsteg 1719. För att rädda socknen klädde han ut buskar och gärdesgårdar med hattar och kläder. Gubbar och gummor blåste i lurar och slog på kittlar. Själv red han omkring med en värja. Detta gjorde att ryssarna trodde det fanns en truppstyrka i Hölö så de gav sig iväg åt ett annat håll.
Han var även känd för att utöva sin makt som präst och myndighetsperson inom Hölö församling. Karl XI bestämde 1686 att man inte fick passera en kyrka där det hölls gudstjänst. För att hindra det spärrades kyrkvägen med en bom.
En söndag kom greve de la Gardie ridande med ett jaktsällskap när det var predikan. De bad bomvakten att släppa fram dem, men prosten hade nycklarna. Bomvakten förklarade att predikan nog snart var slut eftersom den pågått i 2 timmar.
De la Gardie bestämde då att besöka kyrkan för att "smickra prosten". Efter att alla i sällskapet satt sig i kyrkbänkarna sade Scharff med hög röst till greven:
"Emedan den sällsynta äran vederfarits vår Herre och mig, att hans nåd greven behagat att komma till kyrkan skola vi börja vår gudstjänst ånyo, och jag skall taga min predikan än en gång".
Greven och hans sällskap tvingades sitta kvar till slutet.