På julmarknaden i staden kunde man handla julklappar, mat och godsaker. Man kunde köpa allt det som inte fanns hemma i byn, men även stadsborna fick möjlighet att fylla på förråden inför helgen. Julmarknaderna bjöd inte på några stimmiga nöjesfältsattraktioner, utan det handlade om stillsam handel inför julhelgen.
De flesta varorna salufördes av stadens hantverkare och handelsmän, samt av en del av det kringflackande marknadsfolket, som här bjöd ut krimskrams lämpligt som julklappar särskilt åt fattigt folk. Under de tider när hembränningen var förbjuden var julbrännvinet en viktig marknadsvara. Fram till 1800-talets mitt fyllde julmarknaderna en viktig funktion, men sedan ersattes de alltmer av handel i de butiker som då börjat växa fram längs städernas storgator och runt deras stortorg.
I skildringar från 1800-talets Stockholm beskrivs hur bagarstånden på Stortorget hade diskarna fulla av kusar, saffransflätor, mandelbröd, pepparnötter och pepparkakor. Pepparkakorna hade formen av julgrisar, julbockar, och den traditionella julpepparkakan “Nisse och Nasse”, som inte var en tomte och en gris som man skulle kunna tro, utan en gumma och en gubbe som står hand i hand. Den hängdes ibland högst upp i julgranen. Julmarknaden på Stortorget upphörde 1903 men uppstod igen 1914.