Att äta julbord är en tradition som följt oss ända sedan vikingatiden då uttrycket ”dricka jul” myntades. Under medeltiden kom det kristna julfirandet till Sverige, och i och med att det var en romersk-katolsk sed fastade man under advent. Det innebar ett förbud mot att äta kött, och middagen bestod i stället av lutfisk och gröt. Under dagen serverades ofta dopp i grytan mellan alla sysslor på gården och i hemmet.
Fastan bröts först på juldagen (längre fram i tiden troligen på julaftonskvällen) då man äntligen fick frossa i kött av olika slag. För de flesta i det gamla bondesamhället var dessa dagar årets högtidligaste.
Den äkta julen i hemmet
Under decennierna runt sekelskiftet 1900 förstärktes hemtrevnadsidealet och därmed önskan om den perfekta julen. Huvudrätter som lutfisk, dopp i grytan och gröt var redan traditionella vid det här laget, men nu började husmodern duka fram allt fler dekorerade och pyntade smårätter på julbordet. Inspirationen kom från borgerliga matsalar och restaurangmiljöer, och det är nu som ”Fanny & Alexander-julen” tar form som ideal för en äkta jul i hemmet.
Dagens julbord tar form
Genom åren har det diskuterats vilka maträtter som ansetts höra till julbordet och en rad maträtter har tillkommit. Julskinka, kalvsylta och julkorv är exempel på rätter som förekommit längst på julbordet. Prinskorv, gravlax, rödkålssallad och sillar med olika smak dök upp senare och den nu så populära köttbullen hamnade inte på julbordet förrän 1970.
Sammanfattningsvis kan man säga att dagens julbord består av rätter som dels har anknytning till medeltidens fasteregler, dels är förknippade med den traditionella slakten av julgrisen före jul och dels är en kvarleva från dåtidens konserveringsmetoder som till exempel inlagd sill.
Det kommersiella julbordet
Strax efter första världskriget började det kommersiella julbordet serveras på restaurangerna en eller ett par söndagar före jul. Idag är julbordet populärare än någonsin, och företagen börjar bjuda kunder och anställda på julmat redan i november.
