Hos mig brukar vi varje år lägga ett pussel under dagarna mellan jul och nyår. Pusslet får ligga på ett bord och när man känner för det så sätter man sig och lägger några bitar.
Pussel är små olikformade bitar som ska passas ihop till en bild, ofta som ett tidsfördriv. Pussel görs av trä eller papp och bilden kan vara tecknad eller i form av ett fotografi, exempelvis med natur, byggnader och liknande. Pussel kan bestå av några få stora bitar upp till flera tusen små pusselbitar. Pusselbitarna är olikformade och konstruerade så att de formmässigt passar ihop med varandra. Pussel kan vara olika komplexa och svåra att lägga. Pussel används som tidsfördriv och till underhållning, men även som grund för matematiska eller logiska problem.
På svenska avser "pussel" främst denna typ av läggspel beskrivet ovan, och är känt i svenska språket sedan slutet av 1700-talet. Ordet härstammar från engelskans puzzle med betydelsen "förbrylla" eller " bringa i förvirring", varför det på engelska används för fler typer av kluriga tidsfördriv, som exempelvis olika former av korsord. I denna utvidgade betydelse används idag ibland ordet även på svenska.
Det första kända pusslet tillverkades år 1766, då John Spilsbury, en brittisk kartritare från London, fäste en karta på en bricka av trä och sedan sågade ut varje land för sig. Produkten användes som hjälpmedel när barn skulle lära sig geografi. Ända till 1820-talet fortsatte pusslet att i första hand vara ett läromedel i geografi. På 1920-talet började pussel förekomma i tidningarna, som visade sig sälja bättre då.
Pussel var inledningsvis dyra och endast de rika hade råd köpa dem. Med nya tillverkningsmetoder blev pusslen lättare att framställa, billigare och mer populära. Att lägga pussel var som mest populärt under 1920- och 1930-talen. Det var också då pusslen blev svårare att lägga och avsedda även för vuxna, inte bara för barn.
