Vildsvinet har en lång historia i Sverige som började för omkring 11 000 år sedan. Vildsvinet utrotades och uppgick i tamsvinsstammen, men återinfördes i hägn. Efter rymningar under 1970- och 1980-talet har de på nytt fått fäste i vårt land. Stammen har ökat i olika delar av södra Sverige.
Vildsvinet var en av de tidiga invandrarna till Sverige efter istiden. Det anlände för omkring 11 000 år sedan, etablerade sig i södra Sverige, och blev relativt vanligt. Vildsvinet jagades och efter att jordbruket infördes konkurrerade det med tamgrisskötseln. Vildsvinet korsades även med tamgris vilket kan ha bidragit till att vildsvinsstammen minskade.
På grund av likheterna mellan vildsvin och tamgris - samt korsningar mellan dem - är det svårt att särskilja vildsvin i arkeologiska material. Det är oklart när vildsvinet försvann i Sverige, men bortsett mindre etableringar saknas belägg för frilevande vildsvin på fastlandet de senaste 1000 åren. På Öland fanns och jagades vildsvin på 1600-talet.
Senare återinfördes vildsvin i hägn. I mitten på 1970-talet etablerade sig grupper av, från hägn, förrymda vildsvin. Stammen har därefter spridits, och under 2000-talet har vildsvin observerats i samtliga län i södra Sverige.
Vildsvinet ger ett framtungt intryck, med högrest bog och sluttande rygglinje som avslutas i en kort och rak svans. Kroppen är tillplattad från sidorna och ger ett ganska smalt intryck rakt fram- eller bakifrån. Huvudet är trekantigt i profil och öronen upprättstående. Nosen avslutas i ett tryne. Båda könen bär hörntänder som sticker upp ur underkäken.
Ett fullvuxet vildsvin i Sverige blir omkring 1 meter i mankhöjd och drygt 1,5 meter långt. Suggan (honan) väger då vanligtvis över 100 kg, medan galten (hanen) är tyngre och kan väga uppemot 200 kg.