Välkommen till Ycke urskog en tidlös och spännande skog. En av Östergötlands få urskogsrester och kanske den mest besöksvärda, bjuder på en annorlunda naturupplevelse.
Nu är vi inne i den verkliga urskogen och här är ljuden samma som för många hundra år sedan. Det är skogens ljud man hör, trädens gnirkande, fåglar som kvittrar och med stor sannolikhet en hackspett som trummar. I cachens närhet så finns det högstubbar som påminner om skyskrapor för hackspett. Det är mycket stubbar och stenar och på sina håll finns det hålor mellan stenarna. Håll koll på småfolk och hundar så att de inte trillar ner i nåt hål.
Grova granar och furor reser sig mot skyn. De äldsta tallarna i Ycke naturreservat grodde redan under sent 1500-tal. De gamla träden bär spår, så kallade brandljud, efter fem bränder under åren: 1631, 1657, 1681, 1699 och 1726.
Områdets kärna, urskogen, innehåller den allra grövsta och äldsta skogen. Ursprungligen sparades denna skog för att vara ett område att plocka skeppsmaster ur. De mycket grova gamla träden sätter sin prägel på skogen. Här finns gott om naturliga högstubbar och fallna träd, bitvis som ett plockepinn.
I den döda veden finns urskogens liv i form av rötsvampar och en mängd olika insekter. Ycke urksog är den enda platsen i Östergötland där man har hittat den ovanliga skalbaggen svartoxe. En annan exklusiv art är svampen rosenticka som bara finns på en handfull lokaler i Östergötland.
Ycke urskog ligger strax utanför tätorten Ulrika. Naturreservatet utvidgades år 2010 och den skyddade skogen ligger nu på båda sidor om vägen mellan Ulrika-Boxholm. Efter utvidgningen ingår nu även grov granskog, bergbranter med rik mossflora och långsamt växande sumpskogar.
Intill Boxholmsvägen ligger resterna efter torpet Grindstugan med små odlingsrösen och åkerlappar. Vid en av parkeringsplatserna finns en så kallad kolugn. En modernare form av kolmila som gjordes någon gång mellan de två världskrigen.
Storlek: 67,1 hektar
Skyddsår: 1991 utökades 2010