Vegalla är ett stort sammanhängande område med biologiskt värdefull barrskog där gran är vanligast. Skogen är gammal och har i stora delar varit orörd länge. Här finns därför gott om död ved och en rad hotade arter knutna till veden.
Här nere i det sydöstra hörnet av reservatet så är det lite myrmark. Vem vet, om man är här vid rätt tid så kan man kanske hitta sig ett hjortron.
I Vegalla naturreservat varvas tallskogshöjder med sänkor och blockiga sluttningar i fuktig granskog. På några platser är tallskogen urskogslik och rik på gamla träd och död ved av olika slag. Många av träden är över 200 år gamla. Granskogen har inte blivit rörd på lång tid och träd som fallit har fått ligga kvar.
Tack vare den rika tillgången på gamla träd och död ved hyser området många arter av mossor, lavar och svampar med hela 16 nationellt rödlistade (hotade) arter. Bland annat finns vedtrappmossa och grön sköldmossa spridda i hela området.
I området finns det gott om grova gamla aspar. Asparna är hem för många insekter och fåglar. På stammarna finns en rik lavflora och mossflora. Två exklusiva exempel är asphättemossan och den mycket ovanliga arten stiftgelélav.
I reservatets nordöstra spets ligger en mycket spännande sumpskog som till största delen är källpåverkad. Detta avspeglas framförallt i den mycket artrika mossfloran. Här växer bland annat kärrkammossa som är mycket ovanlig i länet. I reservatet finns också en våtmark som anlagts på mark som tidigare var granplanterad skog.
I området finns flera gamla torp och torpruiner. Många av torpen bär namn som härstammar från platser ute i Europa, i närområdet hittar man bla Madrid, Weimar, Koburg, Alger, Rom och Zürich.
Reservatet är drygt 280 hektar och skyddades år 2003.
En parkeringsplats finns vid en grusgrop utmed grusvägen mellan Borkhult och Målstena/Odensgöl. Från parkeringen startar en ganska krävande, cirka 7,5 kilometer lång vandringsled som tar dig runt i reservatet.
Vid Långviken i Bysjön finns ett vindskydd för övernattning, med grillplats och vedförråd.
![]()