Norrlidshemmet
Byggnaden stod färdig 1970 med 72 små lägenheter anpassade för vård- och korttidsboende för t ex strokepatienter, dementa eller rehab efter frakturer. 2 veckor är en ganska vanlig boendetid, men det varierar kraftigt efter behov. Fram till 2015 fanns det ett stort kök där det lagades mat åt alla brukare/boende men det står tomt och öde nu. Det finns fortfarande lokaler för diverse aktiviteter, bad och rehabilitering av olika slag. Allt i ett plan. Utomhus är det gott om trädgårdar med äppelträd, björnbär, vinbär, tomater, buskar och blommor och innergårdar med utemöbler. Kan man inte ta sig ut själv kan man få sin säng utrullad en stund så man får sol och frisk luft. Inomhus finns stora väggmålningar och tavlor av kalmarkonstnären Sven-Birger Petersson. De flesta målade han under åren 2000 - 2003. Målningarna tar bort institutionskänslan och trollar istället fram miljöer som dansbanor, utedass, skogar och stugor. Vissa är lite kluriga med dolda figurer och motiv som går utanför ramarna...
Kakeldekor vid entrén
Efter närmare 50 års verksamhet är lokalerna för slitna för att renoveras. Första halvan revs efter att de avdelningarna 2018 flyttade till Vänskapens Hus som byggdes söder om Norrlidshemmet. Avdelningarna Linden och Björketorp är de sista som är kvar. De kommer att flyttas till Oxhagshemmet när det är färdigrenoverat 2020 och då är det dags för resten av Norrlidshemmet att jämnas med marken för gott.
En av många fina uteplatser
Att jag skulle avsluta semestern med att flytta in på ett korttidsboende med somatisk- och demensinriktning kändes helt otippat, men jag bodde 2 veckor på Norrlidshemmet, avd Linden medan jag fick träna på att klara mig själv i vardagen igen efter en trafikolycka. Innan jag kom hit hann jag prova på minst ett 10-tal olika vårdformer/avdelningar inom svensk sjukvård i 3 olika kommuner. Från den jätteviktiga första hjälpen jag fick av medmänniskor i trafiken och brandmännen som var före ambulansen på plats, till avancerad intensivvård, specialistkirurgi och all hjälp jag fick av kompetent och trevlig personal på olika vårdavdelningar. Det är imponerande att vården mm fungerar även när Sverige i övrigt är semesterstängt!
Innergård med öppningsbart tak
Den här semestern slutade som sagt inte riktigt som planerat. I stället för en roadtrip upp till min syster i Borlänge fick jag bekanta mig ganska ingående med den svenska sjukvården. Resan började med 3 trevliga dagar i Linköping tillsammans med sonen. Vi gjorde också en dagsutflykt med tåg nr 56 till Stockholm där vi såg minst 4 olika utställningar på Fotografiska varav 2 var så gripande att det blev jobbigt att titta på bilderna till slut. Vi återhämtade oss genom att avnjuta en fantastiskt god 2-rätters lunch på deras prisbelönta Zero-waste restaurang innan jag passade på att logga 4 fina burkar som hade runt 1000 FP och sedan den lite speciella cachen som våra svenska reviewers lade ut 2015: "100.000 caches in Sweden!".
Väggmålning #1
Nöjd med resan så långt fortsatte jag själv med bilen och den 21/7 gjorde jag en avstickare in i Finspångs kommun för att logga de första 2 burkarna av de 56 jag hade på semesterlistan. Sedan fortsatte jag mot Örebro i ca 70 - 80 km/h. Då small det. En lastbil hade på något vis krängt över på min körbana och förvandlat min 23 år gamla geobil till skrot. Själv var jag rätt illa tilltygad så jag fick åka ambulans till akuten i Norrköping. Där låg jag på intensivvårdsavdelning 56 i närmare 2 dygn innan jag flyttades till kirurgavdelning 42 där jag fick stanna i 24 timmar innan jag flyttades de 43 kilometrarna till Linköping och kirurgavdelning 51 i väntan på att bli opererad av en av Sveriges absolut bästa specialister i Linköping. Torsdagen den 25/7 genomfördes operationen på mitt trasiga skulderblad av en skicklig och finurlig karl som med hjälp av 2 metallplattor, 8 skruvar och stor hantverksskicklighet skapade förutsättningar för rörlighet, stabilitet och läkning. Efter att ha kvicknat till på uppvakningen på avdelning 6 och fått en god natts sömn, var det 16 timmar senare dags att resa hem till sjukhuset i Kalmar. Resan med ambulans nr 20 tog ungefär 3 timmar. De 2 ambulanssjukvårdarna fick visa prov på 1:a klassens kreativ uppfinningsrikedom i stil med MacGyver, när de var tvungna att stanna för att få fart på den komplicerade sugmaskinen till mitt thorax-dränage. Jag visste ju att min punkterade lunga var nästan läkt och inte skulle falla ihop akut, (det hade vi testat på sjukhuset) men de ville inte ta risken, så de löste problemet med diverse prylar de trollade fram ur skrymslen och vrår i ambulansen! När vi rullade in på kirurgavdelning 16 i Kalmar, tittade personalen förbryllat på sugmaskinen medan de 2 ambulanssjukvårdarna och jag blinkade menande åt varandra.
Väggmålning #2
Mitt i alla kirurgiska bryderier och smärtlindringsresonemang var det dags att göra ett besök på avdelning 20 för orofacial medicin- och sjukhustandvård. Eller gå till tandläkaren för att laga tänderna, som man säger till vardags. Annars var den vanligaste utflykten under vistelsen på sjukhuset i Kalmar 4 st besök på avdelning 49 för att göra lungröntgen och kolla mängden luft i lungsäcken. Efter 4 dagar var jag inte ett fall för kirurgen längre utan fick flytta till ortopeden, avd 6 för att vårda min ihop-pusslade skuldra och övriga frakturer. Beroende på hur man räknar var de ju närmare ett dussin, så det var ju ingen tvekan om var jag skulle tillbringa resten av tiden på sjukhuset.
Väggmålning #3
Efter 16 dygn på sjukhus var jag lite för frisk för att vara kvar men inte i skick att komma hem, och då passade det bra att tillbringa 2 veckor på Norrlidshemmet, avdelning Linden. Där kunde jag göra sjukgymnastik med sjukgymnasten, få smärtlindring, träna på vardagliga saker man inte reflekterar över annars, äta, sova och läka.
Det var historien om hur jag hamnade här på Norrlidshemmet.
Jo, det var en sak till... ta det försiktigt när du är ute och cachar...
Gamla behandlingsbadet