Motionstrappa med utsikt.
Kuntoportaat näkymällä.
Workout stairs with a view.
Namnet Hundbanan härstammar från att de små vagnar som förut användes för att frakta bort sidosten (alltså material som inte behövdes för produktionen) kallades hundar. Vagnarna gick på räls och drogs av små lok. När kalkbolaget inledde sin verksamhet uppkom ingen sidosten, eftersom kalkstenen då utvanns precis där kalkådern fanns i berggrunden, inte som nu då all sten sprängs loss och kalkstenen sedan separeras från annat stenmaterial. Det tidigaste arbetet i dagbrottet kan liknas vid hur en mask äter sig fram genom ett äpple. Masken lämnar efter sig gångar i äpplet, och så blev det förr också gångar i berggrunden på gruvområdet, där kalkstenen hade brutits loss. Hundbanan – alltså det som numera är ett berg av sidosten och som inte undgår någon som rör sig i Pargas – började alltså växa från och med ungefär år 1930 då gruvdriften förändrades.
Loken som drog hundarna var roliga att se på, vittnar de som var barn på den tiden om. Tänk att en dag få bli lokförare i gruvan! En historia berättas om ett par småpojkar som under en söndag tog sig in i lokstallet och lekte att de var lokförare. En av dem visste precis vilken spak han skulle dra i för att få loket att köra. Vad han inte visste var att det fortfarande fanns ångtryck kvar i maskinen. Ut for loket ur garaget så att de stängda garagedörrarna splittrades! Pojkarna klarade sig helskinnade, men vågade inte berätta om sitt tilltag förrän långt, långt senare. Så förundran var stor bland gruvarbetarna på måndag morgon när de inte kunde begripa hur loket på egen hand hade kunnat köra ut ur stallet.
Källa: www.hundbanan.fi
Nimi Hundbana eli suomennettuna Koirabaana on peräisin niistä pienistä vaunuista, koirista, joita käytettiin jätekiven poiskuljettamiseen kaivoksesta. Jätekivi on materiaalia, jota ei tarvittu tuotannossa ja vaunut eli koirat kuljettivat lastinsa raiteilla, veturin vetäminä. Kun kalkkiyhtiö käynnisti toimintansa ei louhimisesta muodostunut jätekiveä koska kalkkikiveä louhittiin suoraan maaperän kalkkisuonesta. Nykyisellään kiviaines räjäytetään suurissa lohkoissa ja kalkkikivi erotetaan käyttöön muusta kiviaineksesta. Työ avolouhoksessa muistutti aikaisemmin sitä, kun mato syö reitin omenan läpi. Madonreikienkaltaisia muodostumia tuli myös kaivoksessa, jossa kalkkikiveä irrotettiin käytäviä muodostaen. Koirabaana – siis jätekivivuori, joka ei jää huomaamatta Paraisilla ollessa- alkoi kasvaa noin vuonna 1930, jolloin kaivostoiminta muuttui.
Vetureita, jotka vetivät kivivaunuja eli koiria, oli mukava seurata kertovat sen ajan lapset. Ajatella, että heistä jonain päivän voisi tulla veturinkuljettajia kaivokseen! Tarinan mukaan eräänä sunnuntaina muutama vekara oli mennyt veturitalliin ja leikkinyt olevansa veturinkuljettajia. Yksi lapsista tiesi tarkalleen mistä vivusta tulisi vetää, jotta veturi lähtisi liikkeelle. Mutta hän ei tietenkään voinut tietää, että koneessa oli edelleen höyryä jäljellä. Veturi porhalsi veturitallin ovien läpi niin että lastut lensivät! Pojat selvisivät tapahtumasta ehjin nahoin, mutta he eivät pitkään pitkään aikaan uskaltaneet kertoa tekosistaan. Kaivostyöläisten ihmetys oli suuri, kun he maanantaiaamuna ihmettelivät sitä miten veturi oli omin päin ajanut ulos tallista.
Lähde: www.koirabaana.fi