Påskallviks kyrka är en kyrkobyggnad i Påskallavik i Oskarshamns kommun och tillhör Döderhults församling i Växjö stift.
Kyrkan började uppföras i början av 1860-talet. Kyrkogården invigdes i november 1862. Den första att begravas här var Erik L. Callerströms dotter Anna, som endast blev 11 dagar gammal.
Det var brukspatron Nils Callerström som tog initiativ till byggandet och också bekostade projektet tillsammans med ortsborna som alla bidrog till kyrkbygget, både med byggnadsmaterial och dagsverken. Den 6 november 1865 "förärade" Callerström kyrkan och kyrkogården till Påskallaviks köping. Eftersom kyrkbygget var grundat på privat initiativ, och inte planerat av Döderhults församling, saknas officiellt fastställda byggnadsritningar och kungligt byggnadstillstånd. Ännu 1925, när frågan om restaurering förelades myndigheterna, kände man på kungliga byggnadsstyrelsen inte till kyrkan.
Påskallaviks kyrka före 1897
Kyrkan är en vitrappad kyrka av gråsten, bestående av ett rektangulärt långhus, torn och sakristia. Kyrkan är orienterad i nord-sydlig riktning, med koret i söder och huvudentré och vestibul i norr. Tornet står längs med kyrkans västra sida. På östra sidan ligger sakristian, som är relativt stor. Storleken förklaras av att denna del av kyrkan är den först uppförda, som från allra första början, från år 1863, fungerade som gudstjänstlokal. Sakristian fungerade också som skolsal ända fram till 1880. Kyrkans tak torde från början varit spåntäckt men försågs 1886 med tegel. Teglet har vid två tillfällen utbytts, senast 1987. Kyrkans torn höjdes 1897, då en enkel överbyggnad av trä ersattes med murat tegel och försågs med spira. Åtgärden var nödvändig då man införskaffat nya kyrkklockor. Tornet fick 1960 ett nytt kors av förgylld koppar.
Utsmyckningen i kyrkan är till största delen verk av skulptören Arvid Källström (1893-1967), vars hem och ateljé låg i Påskallavik.