Vid övergången från trestämmig till fyrstämmig sats inom den vokala flerstämmiga musiken på 1400-talet uppträder beteckningen ”alt” för första gången. Mellanstämman delades i ”contratenor altus” och ”contratenor bassus”. Den övre högre stämman kom alltså att benämnas ”contratenor altus”, eller ”contr’ altus”. Därför kallas den näst översta stämman i fyrstämmig sats fortfarande ”alt”. ”Contratenor altus” utfördes i äldre tider av mansröster, kastrater, låga gossröster eller instrument. Kvinnliga altar förekommer i kyrkomusik från 1700-talet och inom operan ännu tidigare. För människorösten betecknar alt hos barn- och kvinnoröster ett röstläge som brukar anses ha mörk klang och ett normalomfång ungefär mellan tonerna g och e².
Musik är väl bra, men nu var det inte det som var meningen med denna cache. Du kan ju gnola på någon truddelutt medans du löser nedanstående lilla problem.
7854484856484950
6949555355535656
Ta med egen penna