Japan är en östat och konstitutionell monarki (kejsardöme) i Östasien. Japan är beläget i Stilla havet, öster om Japanska havet, Kina, Nordkorea, Sydkorea och Ryssland och sträcker sig från Ochotska havet i norr till Östkinesiska havet och Taiwan i söder. De tecken som utgör Japans namn betyder "solens ursprung", varför Japan ibland kallas "Soluppgångens land".
Japan är en ögrupp bestående av 6 852 öar. De fyra största öarna är Honshu, Hokkaido, Kyushu och Shikoku, som tillsammans står för 97% av Japans yta. Japan har världens elfte största befolkning med över 127 miljoner invånare. Stortokyo, som omfattar Japans de facto huvudstad och flera omgivande prefekturer, är det största storstadsområdet i världen med över 35,7 miljoner invånare på en yta ungefär lika stor som Skåne.
Det första skriftliga omnämnandet av Japan är i kinesiska historietexter från 1:a århundradet. Inflytande från andra länder följt av långa perioder av isolering har präglat Japans historia. Segrar i slutet av 1800- och början av 1900-talet i första kinesisk-japanska kriget, rysk-japanska kriget och första världskriget tillät Japan att utöka sitt imperium under en period av ökad militarism. Det andra kinesisk-japanska kriget 1937 expanderade till en del av andra världskriget, som kom till ett slut 1945 genom atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Sedan man antog sin reviderade konstitution 1947 har Japan haft en enhetlig konstitutionell monarki med en kejsare och ett folkvalt parlament.
Ordet Japan är en exonym, på japanska heter landet Nihon eller Nippon (日本), officiellt Nihonkoku eller Nipponkoku (日本国), "Japanska riket". Teckensammansättningen, som ordagrant betyder "solens ursprung", eller som det vanligen tolkas tillsammans med tecknet för land, "Soluppgångens (land)", härstammar från det väster om Japan belägna Kina.
Japan har bebotts av människor i minst 35 000 år. De tidigast daterade kvarlämningarna (verktyg gjorda av sten) härstammar från kring 12 000 f.Kr., och ungefär från den tiden räknar man att Japans yngre stenålder, ofta benämnd med det japanska namnet Jomon, inleddes.
Mycket lite är känt om Japans förhistoriska förflutna men 11 februari 660 f.Kr. räknas traditionellt som den dag då det japanska kejsardömet grundades. Japan har sedan dess traditionellt styrts av en kejsare med mandat från de gudar som skapade Japan även om den verklige regenten inte alltid tillhört kejsarhuset. Under de två shogunaten var kejsaren oftast en marionett för militärregimen.
Under Edoperioden slöt sig Japan nästan helt från omvärlden, efter decennier av stort kulturellt utbyte med Korea och Kina. I början av 1800-talen krackelerade shogunatet allt mer.
Från slutet av 1800-talet och fram till 1945 utvecklades Japan från ett litet isolerat land på Stilla havets rand till det mäktigaste riket i Östasien.
Efter att ha besegrats i andra världskriget ockuperades Japan av USA fram till 1952. Efter ockupationens avslutande genomförde Japan en anmärkningsvärd ekonomisk återhämtning.
1989 tillträde Akihito som landets kejsare och med detta börjar Heiseiperioden. 2019 abdikerade Akihito och hans son Naruhito tillträdde som Japans kejsare.
Japans terräng har formats av dess läge på gränsen mellan tektoniska plattor. Norra Japan ligger på den södra spetsen av Ochotska plattan, en utstickande del av den nordamerikanska kontinentalplattan, under vilken Stillahavsplattan skjuter in, medan Japans sydligare delar ligger på den östligaste delen av Amurplattan, en del av den eurasiska kontinentalplattan, och på Okinawaplattan, under vilka den filippinska plattan skjuter in. Detta har bidragit till att Japans yta till cirka 73 procent är täckt av berg, varav ett flertal är vulkaner, såsom det högsta berget, Fuji, vilket når 3 776 m ö.h.
Stora delar av Japan ligger i den tempererade zonen och har ett fuktigt monsunklimat med sydostliga vindar som blåser in från Stilla havet på sommaren. Under vintern blåser det nästan enbart in nordvästliga vindar.
Den seismiska aktiviteten är hög- och lågintensiva jordbävningar som förekommer i princip i hela landet, upp emot 1 500 om året, vilket gör det till ett av världens mest jordbävningsbenägna områden. Utöver detta drabbas Japan ofta av tyfoner och även tsunamivågor. År 1923 inträffade den Stora Kanto-jordbävningen nära Tokyo som förstörde stora delar av staden och orsakade 140 000 dödsoffer.
Den 11 mars 2011 drabbades nordöstra Japan av en kraftig jordbävning utanför Tōhokus kust. Jordbävningen var den kraftigaste som någonsin har uppmätts i Japan med 9,0 på momentmagnitudskalan enligt amerikanska USGS. Jordskalvet samt följande efterskalv orsakade omfattande tsunamivågor som sköljde in över stora delar av den japanska kusten, och orsakade ett haveri i kärnkraftverket Fukushima I.
Glöm inte att anteckna ledtråden.