Den korta stunden efter att man flyttat blicken
då man glömmer var man befinner sig
eftersom man tycks ha varit
någon annanstans, i natthimlens tystnad.
Man har slutat att vara i världen.
Man är på en annan plats,
en plats där mänskligt liv inte betyder någonting.
Man är inte en varelse i en kropp.
Man finns som stjärnorna finns,
delar deras stillhet, deras ofantlighet.
Sedan är man tillbaka i världen.
Om natten, på en kylig kulle,
man monterar ner teleskopet.
Efteråt inser man,
inte att bilden är falsk,
utan att relationen är falsk.
Man inser ännu en gång hur långt
varje ting befinner sig från varje annat ting.
Louise Glück ("Teleskop" från Averno)