På denna fina lägerplats skedde 1984 ett av de mest fruktansvärda brotten i Norrbotten under 1900-talet.
Platsen ligger ca 150 meter från den ordinarie rastplatsen vid sjön Appojaure.
Det nederländska paret Janny (född 1950) och Marinus (född 1945) Stegehuis kom från Almelo och var på resa i Nordkalotten. De hamnade så småningom i Lappland och den 12 juli 1984 kom de fram till sjön Appojaure, sju mil utanför Gällivare längs vägen mot Ritsem och nationalparken Stora Sjöfallet (av ortsbefolkningen ofta kallad "vägen västerut"). I valet mellan två rastplatser, som endast låg ett hundratal meter ifrån varandra, valde makarna den folktomma och slog upp sitt tält nära sjön. Vid 21-tiden hade paret gått till sängs och några timmar senare överfölls tältet av en gärningsman, beväpnad med två knivar. Gärningsmannen utdelade ett hundratal hugg mot tältet och offren träffades ett tjugotal, enligt andra uppgifter upp till 30, gånger vardera. Förutom knivskadorna, påträffades en krosskada i mannens ansikte.
Offren påträffades av tre göteborgare vid 22-tiden kvällen efter mordet och en polispatrull kallades till mordplatsen. En vecka efter morden, den 22 juli, återfanns Janny Stegehuis handväska i diket nära byn Renhagen i riktning mot Gällivare. Då den nederländska polisen anlände för att undersöka om någonting mer av parets tillhörigheter saknades, fann man att en kassettradio fattades. Den 27 maj 1985 återfanns radion i dikesrenen nära Vittangi, det vill säga cirka tio mil norr om mordplatsen. Även ett guldhalsband och resecheckar var försvunna. Parets bil, en Toyota Corolla, var dock låst och polisen fann inga tecken på att någon otillåtet varit inne i den. Vissa uppgifter gör dock gällande att saker som tillhör paret Stegehus stulits ur bilen. Enligt en bilaga till domen mot Sture Bergwall framgår att bilen efter mordet transporterades till Nederländerna och skrotades där.
2013 friades Bergwall för detta och sju andra mord som han erkänt och blivit dömd för.
Polisen fann även att en systemkamera med tillhörande objektiv och väska fattades från mordplatsen. 1993 fick programmet Efterlyst uppgifter från en person från den undre världen i Stockholm om att denne hade kameraväskan i sin ägo. Mannen hade kommit över väskan under hösten 1984 och året därpå hade han fått veta om ett mördat par vid namn Stegehuis i Norrbotten. Han upptäckte då att namnet fanns i kameraväskan, varvid han gjorde sig av med allt innehåll utan värde, däribland tjugo exponerade filmrullar. Polisen kunde aldrig förklara hur eller varför väskan hamnade i Stockholm.
Misstänkta
I utredningen florerade ett fåtal misstänkta, men bland de utpekade fanns den så kallade "Kroppsbyggaren", som beskrevs som en våldsam person från trakten. Denne hade tillsammans med några kamrater befunnit sig vid en rastplats nära Appojaure under den 12 juli. "Kroppsbyggaren" hade dock hamnat i gräl med kamraterna och begivit sig från platsen. När han sedan återkom, skulle han haft blodiga kläder och varit beväpnad med en blodig kniv. Enligt dessa uppgifter ska han ha förklarat blodet med att han dödat en ren. Dessa uppgifter gick dock aldrig att verifiera. Åtta år efter morden avtjänade "Kroppsbyggaren" fängelsestraff och skulle då ha erkänt morden för en medfånge. Medfången kontaktade en lokaltidning och berättade att "Kroppsbyggaren" hade erkänt för honom, att han under vistelsen vid Appojaure, hamnat i gräl med sina kamrater, givit sig av från platsen och hamnat vid Stegehuis tält. I tron om att tältet tillhörde kamraterna, hade "Kroppsbyggaren" knivmördat fel personer. Han hade därefter hittat tillbaka till kamraternas tält. När polisen undersökte uppgifterna, fann de att de utpekade medfången inte hade dessa uppgifter att lämna. "Kroppsbyggaren" skar sig själv till döds 19961101 genom att hugga av sig underarmen.[Händelsen ska ha inträffat i samband med att han under hot försökt ta sig in i ett seniorboende i Porjus, samtidigt som personerna i byggnaderna barrikaderade dörren. När förehavandet inte lyckades skall han ha gjort våld på sig själv.
En annan misstänkt var en tysk, före detta boxare, som cyklat i området, men genom vittnen kunde polisen konstatera att han inte kunnat befinna sig på mordplatsen vid mordtillfället. Även en norrman och en finländare figurerade i mordutredningen. "Tysken" anhölls av polisen utan vare sig pengar eller ombyte och berättade i polisförhör att han i Norrbotten under de senaste veckorna sovit under bar himmel och levt på det naturen gav och tillbringat tid med att studera namn på gravstenar. Han hävdade samtidigt att han hade cyklat hela vägen från Wuppertal upp till Norrbotten och tagit av på vägen mot Ritsem eftersom han var på väg till Lofoten och han felaktigt utgått från att vägen förde till Norge. Senare medgav han i förhören att han den besagda dagen hade uppehållit sig en kort stund på den egentliga rastplatsen, där ett flertal personer hade iakttagit honom. På hösten samma år förklarades den tyske medborgaren officiellt avskriven från utredningen.
Efter några år fick polisen veta att den så kallade Sätermannen, Sture Bergwall (Thomas Quick), gått på folkhögskola i Jokkmokk under 1970-talet. Bergwall erkände sedan dubbelmordet under hösten 1994 och den 10 juli 1995 genomfördes rekonstruktioner med Bergwall på mordplatsen. I samband med senare utredningar har Bergwall tagit tillbaka detta, liksom sina övriga erkännanden. Bergwall dömdes 1996 för mordet trots att han under rekonstruktionen på mordplatsen lämnade ett större antal felaktiga uppgifter. Bland annat förklarade han att tältet i förhållande till bilen befann sig närmare sjön när det var tvärtom. Dessutom angav han exempelvis att Janny Stegehuis varit utanför sin sovsäck, medan polisen konstaterade att offren aldrig lyckades ta sig ur sina sovsäckar. 2013 upphävdes domen mot Bergwall.
Morden är fortfarande ouppklarade.
Källa är mestadels Wikipedia.