Landeryds kyrka är en kyrkobyggnad i Landeryd, Landeryds socken i Östergötland. Den ligger öster om Stångån en mil sydost om Linköping.
Kyrkobyggnaden
Landeryds kyrka på en höjd öster om Stångån, med anor från 1100-talet, präglas av den ombyggnad som ägde rum under 1700-talet. Tornets nedre del härrör dock från tidig medeltid; i södra väggen finns en stor runsten inmurad, vars inskrift efter översättning lyder: "Väring reste stenen efter sin broder Tjälve, den kämpe, som var med Knut" (Östergötlands runinskrifter 111).
Via ingångsportalen i väster kommer man sedan 1700-talet in i vapenhuset och det rektangulära långhuset med rakt avslutat kor åt öster. Långhuset har slutna bänkkvarter, stora rundbågiga fönster och tunnvälvt tak. I koret ovanför altaret reser sig en altaruppsats, ritad av Abraham Bengtsson Nyström och innehållande en oljemålning av konstnären Mårten Eskil Winge föreställande "Kristus med nattvardskalken". Längre ned på kyrkans evangeliesida hänger en predikstol från 1600-talet härstammande från en okänd mästare.
På orgelläktaren i västra delen av långhuset står Jonas Wistenius sköna orgelfasad. Däremot finns inget kvar av hans välljudande orgelverk. Bakom fasaden huserar sedan 1959 en piporgel av Nils Hammarberg i Göteborg. I väster har man också byggt till ett pentry på norra sidan av kyrkan och på kyrkgolvet innanför ställt i ordning en plats för kyrkkaffe och samvaro.
Landeryds kyrka är idag en av Linköpings populäraste bröllopskyrkor, med sitt lantliga läge i närhet till staden.
Historik
Landeryds kyrka härstammar till sina äldsta delar från 1100-talet. Den slutsatsen kan man dra genom jämförelser med andra liknande kyrkor. Säkerligen har den kommit till på initiativ av någon för oss okänd lokal storman. Till en början bestod kyrkan av långhus och kor, troligen försedd med absid. Murarna innehåller en blandning av kalksten och fältsten, grovt tillhuggna. De romanska kyrkorna hade små, högt placerade fönstergluggar utan glas; vid den senaste undersökningen har man högt upp på sydmuren upptäckt ett sådant litet romanskt fönster. Kyrkans ingångsportal låg i södra långhusmuren.
Något senare, möjligen vid 1100-talets slut eller 1200-talets början, uppfördes också ett torn. Tornets bottenvåning antas ha varit öppen mot kyrkan, såsom fallet är i Kaga kyrka, och troligen fungerat som dopplats. Någon västportal fanns inte, däremot ett fönster högre upp på västfasaden. Murverket i tornet är gjort av smala kalkstensskift, påminnande om byggnadstekniken i Vreta klosters kyrka. Stenarna bär spår av mejselhuggning. Hos den skråkantade sockeln kan man spåra influens av cisterciensernas byggnadskonst.
Från den första tiden härstammar också rester av en dopfunt, vars bevarade fot är dekorerad med en vädur och tre ansikten. Under högmedeltiden, d.v.s. 1200- och 1300-talets första hälft, skaffade man sig ett triumfkrucifix och en ny dopfunt i kalksten, en så kallad paradisfunt.
Målningar i vapenhuset.
Under den senare delen av medeltiden, kanske 1300- eller 1400-talet, har den romanska kyrkan byggts ut med korsarmar i norr och söder. Dessa är ovanligt nog anslutna till långhuset nära intill tornet i väster. Armarnas murverk skiljer sig avsevärt från den äldre kyrkans, genom att man blandat fint huggen kalksten med stora, grovt huggna fältstenar. Den norra korsarmen saknar dessutom sockel. Detta kanske antyder att de inte har kommit till riktigt samtidigt; antagligen har den södra med sockeln byggts först. Under 1400-talet välvdes och målades kyrkan.
År 1637 byggdes koret om. Ombyggnaden betalades av Clæs Slatte, drottning Kristinas hovjunkare. Han bekostade även kalkmålningar i koret två år senare. Sannolikt var det samme mästare som dekorerade tornrummet och 1620 korvalvet i Lillkyrka kyrka. I tornet gjordes draperimålning i rött och svart och ovanför dessa figurmålning, bl.a. ett motiv där satan frestar profeten Job. I norra korsarmen har rester hittats av ytterligare målningar, vilka verkar vara från samma tid. Undersökningar har visat att stora delar av den dåtida kyrkan varit prydd med målningar. Konstnären är okänd men det skulle kunna vara Matz målare, som 1622 dekorerade Landeryds prästgårds sockenstuga och även Vårdsbergs kyrka, Furingstads kyrka, Hägerstads gamla kyrka och Åtvids gamla kyrka, samtliga i Östergötland.
Redan tidigare fanns ett medeltida altarskåp och år 1676 fick kyrkan en predikstol.
På 1700-talet ansågs kyrkan alltför otidsenlig. På en sockenstämma valborgsmässoafton 1751 beslöts att man skulle bygga en ny kyrka "enär den gamla kyrkan var ej allenast till murar och tak skröplig utan också ganska mörk och alltför trång". Till byggmästare engagerades klockaren Anders Hansson i Kärna (1713-1775). Redan två år senare revs det gamla långhuset och koret och ett nytt, stort kor med stora fönster uppfördes. I murarna blandades tegel och sten och man använde även stenar, ibland med kvarsittande målningar, från den rivna kyrkan. Att murarna inte var särskilt elegant uppförda spelade ingen roll, eftersom man sedan täckte alltsammans med ett tjockt lager rosa puts. Tre månader efter starten ägde invigningen rum. Allt var dock inte riktigt klart, men senare under året färdigställdes sakristian i norr och året därpå kom innertaket på plats. Kyrkklockorna fick hänga kvar i den gamla klockstapeln tills byggmästaren Petter Frimodig 1761-1762 försåg medeltidstornet med en ny spira.
Carl Fredric Broocman besökte Landeryd i mitten av 1700-talet.
Altarskåpet, som Carl Fredric Broocman beskrev från sitt besök, såldes efter nybyggnaden tillsammans med andra värdefulla inventarier för 277 daler och 12 öre kopparmynt.
Ryttmästare Löwen på Harvestad donerade medel till en ny kyrkorgel, vilken kom att byggas av kände orgelbyggaren Jonas Wistenius, bördig från grannsocknen Vist.
År 1870 skadades kyrkan vid ett åsknedslag i tornet. Arkitekten August Nyström, Hållingstorp, som då höll på med restaurering av Linköpings domkyrka, tillkallades. År 1871 förstorade han fönstren och gjorde om altaruppställningen efter den i Vists kyrka. Han satte också igen det mellersta korfönstret. Året efter skänkte överste Christer Hampus Mörner på Harvestad (1806-1876) en ny altartavla.
År 1917 var det dags för en restaurering, varvid man bl.a. tog fram kalkmålningarna i vapenhuset. Samtidigt anordnades varmluftsuppvärmning av kyrkan och orgelbyggarfirman Åkerman & Lund i Sundbyberg installerade en ny rörpneumatisk orgel.
År 1953 sattes resterande korfönster igen, predikstolen restaurerades och orgelbyggare Nils Hammarberg i Göteborg byggde en mekanisk piporgel.
Inför en planerad utbyggnad av kyrkan åt nordväst, avsedd för pentry och toalett, genomförde Riksantikvarieämbetet 2004 en arkeologisk undersökning och en dokumentation av murverket kring den blivande dörröppningen. Resultatet blev ett beslut om en genomgripande renovering av hela kyrkan. Efter nedknackning av all puts gjordes en dokumentation av hela murverket, innan kyrkan slutligen putsades om.
Inventarier
- Altaruppsatsen med altartavlan av Mårten Eskil Winge.
- Triumfkrucifixet.
- Altartavla visande "Kristus med kalken" målad av konstnären Mårten Eskil Winge (1825-1896), skänkt 1872 av överste Christer Hampus Mörner på Harvestad.
- Altaruppsats ritad av konduktör Abraham Bengtsson Nyström, Hållingstorp.
- Predikstolen, i barockstil, tillhör en grupp stolar som har anknytning till Lars & Johan Gabrielssons verkstad i Vadstena. Skänkt 1676 av kapten Knut Drake (1641-1699) till Ekholmen. Restaurerad år 1956.
- Fot från kyrkans äldsta dopfunt, dekorerad med en vädur och tre ansikten.
- Dopfunt från högmedeltiden, av "musselcuptyp" och härstammande från Gotland.
- Dopfunt från 1600-talets senare del av driven koppar med barockornament.
- Triumfkrucifix "den segrande Kristus" av en framstående bildhuggare från 1200-talets förra hälft.
- Oljemålning visande när "Jesus uppväcker änkans son i Nain", troligen målad av en italiensk konstnär.
- Oljemålning visande Frans I:s madonnabild, kopia efter Raphael, skänkt 1953 av major Uno Rydberg.
- Skulpturer, föreställande "Moses" och "Johannes", skapade av Olof Ahlberg. De är en gåva av bankdirektörerna Jacob Wallenberg (1892-1980) och Marcus Wallenberg (1899-1982) till minne av deras förfäder, biskop Marcus Wallenberg, som var kyrkoherde i Landeryds pastorat under sin lektorstid 1817-1821, och komminister Marcus Wallenberg (1781-1822), som tjänstgjorde här 1814-1822 och ligger begravd på Landeryds kyrkogård.
- Mässhake, svart, skänkt 1782 av C. G. von Brunjan.
- Kalkkläde med silkesbroderier och guldspets från 1803, skänkt av Marie Sophie Thollander, som sydde det vid tolv års ålder.
- Nattvardskalk, från 1786, skapad av silversmeden Nils Tornberg, Linköping.
- Kandelabrar av silver i gustaviansk stil skapade 1775 av guldsmeden Nils Dahl, Linköping, skänkta 1805 av generalmajor C. G. Brunjan på Ekholmen.
- Ljusstakar av tenn i barockstil på rund fot och med vridna skaft, skapade av Petter Andersson, Norrköping.
- Storklockan omgjuten 1740 och 1871.
- Lillklockan från medeltiden, omgjuten 1740.
Orglar
Läktarorgel
En orgel fanns före 1683 i kyrkan. Mellan 1701 och 1702 satte orgelbyggaren Johan Agerwall, Söderköping in en ny stämma i orgeln. Orgeln approberades av organisten Johan Höckbom, Linköping. Orgeln reparerades 22 juli 1711 av Agerwall. Mellan 1735 och 1736 reparerades orgeln. Orgeln såldes i maj 1759 på en auktion.
1767 byggde orgelbyggarna Jonas Wistenius och Pehr Schiörlin, Linköping, ett 9-stämmigt orgelverk för 4000 daler. Greve Otto Löfwen skänkte 3000 daler. Den hade två bälgar. Fasaden hade ljudande fasadpipor.
1917 byggde Åkerman & Lund, Sundbyberg bygger en 12-stämmig pneumatisk orgel bakom Wistenius fasad.
1956-1959 byggde Olof Hammarberg, Göteborg, ersätter bakom Wistenius fasad Åkerman & Lunds instrument med en ny helmekanisk orgel.
Korpositiv
1983 byggde Walter Thür Orgelbyggen AB, Torshälla, ett mekaniskt positiv.
Källa: Wikipedia
Foto: Höögarna