Namnet Olskroken är känt från mitten av 1600-talet, men man vet inte riktigt dess ursprung. Kanske var det ägaren till Stora Landeriet 1651-1671, Ollrich Steinkamp som står för förleden ”Ols” och ”kroken” kan syfta på att Gullbergsån gjorde en krök precis här. Mest sannolikt är dock att namnet kommer av Olsmässkroken, med innebörden; "en mager, besvärlig äng".
Bilden är tagen 1902
Olskroken har ett centralt läge cirka tjugo minuters promenad från Centralstationen. Stadsdelen har en lång historia och dess nordöstra del pryds av vackra hus från förra sekelskiftet.
Vid början av 1880-talet började den mark som tillhört gården Olskroken att bebyggas med arbetarbostäder. Vid den här tiden fanns det redan några enkla små trähus längs Ånäsvägen men i övrigt hade området en lantlig karaktär med ängar där kreatur gick och betade.
Arbetarstadsdelen Olskroken började byggas ut 1885 med först och främst landshövdingehus. Det uppfördes även några stenhus, bland annat den fastighet där Tidbloms huserar sedan en tid tillbaka. Detta hus har förresten en intressant historia. Det byggdes vid slutet av 1890-talet som bostadshus för de skotska ingenjörerna som hade tagits hit av Gamlestadens Fabriker för att lära göteborgarna att väva. Instruktören Mc Arthur hade flyttat hit med sin hustru, men blev ganska snart kär i en göteborska. Detta ska ha inneburit att hustrun dog av hjärtesorg för att sedan gå igen. Många hotellgäster kan vittna om att man hört henne tassa runt och utstöta försmådda suckar.
Förutom bostadshusen etablerades även verksamheter av olika slag. Bland annat lät fransmannen Auguste Pellerin uppföra sin margarinfabrik vid korsningen Ejdergatan/Svangatan.
I Olskroken bodde först och främst arbetare från fabrikerna i Gårda och Gamlestaden. Livet var nog inte helt lätt för en arbetarfamilj och för att klara hushållet var det vanligt att även kvinnorna arbetade. Billig kvinnlig arbetskraft behövdes, inte minst vid Gamlestadens textilfabriker.
Den längsta hyreskonflikten i Sveriges historia
Monumentet Genom arbete i arbete. Av Sam Westerholm 1936
I andra stadsdelar hade landshövdingehusen visat sig vara en bra lösning på arbetarnas eländiga bostadssituation men i Olskroken var kanske byggnadstakten lite för snabb och kvalitén var inte riktigt den samma. Det är en av anledningarna till den omtumlande händelse som utspelade sig här vid mitten av 1930-talet.
1936 hotades 600 olskroksbor att vräkas från sina lägenheter. När vräkningen skulle genomföras stötte fastighetsägarna dock på patrull och tvåtusen personer hade samlats för att hindra dem. Efter många om och men lyckades fastighetsägarna ändå kasta ut 250 familjer, men då svarade Hyresgästföreningen med att tömma alla 600 lägenheter samtidigt som man såg till att inga nya flyttade in. Efter ett års konflikt – den längsta hyreskonflikten i Sveriges historia – tvingades fastighetsägarna till slut att ge vika och alla de vräkta familjerna fick rätt att flytta tillbaka. Ägarna pålades dessutom att reparera lägenheterna utan att ta ut de höga hyror som aviserats.