Flistads kyrka är en kyrkobyggnad i Flistad, Flistads socken i Linköpings kommun. Den är belägen på Östgötaslätten 8 km väster om Ljungsbro.
Kyrkobyggnaden
Flistads kyrka, som är byggd av kalksten och gråsten, härstammar från tidig medeltid. Den har en typisk romansk planform: enskeppigt, rektangulärt långhus med smalare absidkor och västtorn. Sakristian är vidbyggd på korets norra sida. Kyrkans sadeltak och tornspiran är klädda med träspån. Kor- och absidfasaderna pryds av rundbågefriser.
Man kommer in i kyrkan genom en portal i västtornet, där vapenhuset är inrymt i bottenvåningen. Långhuset har kryssvalv rikt dekorerade med kalkmålningar. Bakom triumfbågen med triumfkrucifixet koret med altare och medeltida altarskåp i den halvrunda absiden. I södra absidväggen finns en piscina. Till vänster framför triumfbågen står predikstolen, som på grund av det ovanför reflekterande valvet saknar ljudtak. På läktaren längst bak i långhuset står en av Carl Hanner byggd piporgel, den sista som finns kvar av hans orgelverk.
Historik
I Flistad kan man spåra ett tidigt kristet inflytande. På Flistads gård, nuvarande Flistads skattegård, bad bonden Åsbjörn sin son Sirun att inte bränna hans döda kropp, när han en gång gått hädan, utan begrava den i jord på kristet vis. Redan i början på tiohundratalet, då fadern avled, lät sonen skaffa en flat sten av lämplig storlek och tillkallade sedan en runristare, som på stenens flata sida ristade ett kristet kors och runt detta följande inskrift: "Sirum reste sten efter Åsbjörn, fader sin."
Kyrkan uppfördes som bondkyrka under senare delen av 1100-talet på mark som tillhört den ovannämnda gården Flistad. Tidpunkten har kunnat styrkas genom en dendrokronologisk undersökning av takstolarna. Nu tillkom långhus, absidkor och torn. Kyrkan hade öppna takstolar, man kunde alltså se takkonstruktionen inne i långhuset, och små högt sittande fönster. Absiden var dock välvd redan från början. På södra sidan av långhuset fanns huvudingången med vapenhus, liksom en ingångsport på korets södra vägg. Tornet hade låg tornhuv, ungefär som Våmbs kyrka i Västergötland.
Triumfkrucifixet anses vara tillverkat i slutet av 1100-talet, alltså vid tiden då kyrkan byggdes.
Mot slutet av 1200-talet gästades Östergötland av Håkan Tanne. Håkan Tanne ombads komma till Flistad och gav ingången till dopkapellet på kyrkans norra sida en ny portal med gotiskt trepassvalv, anbringade en piscina i södra absidmuren och ersatte den platta tornhuven med en ny spetsig. I slutet av 1200-talet togs triumfkrucifixet med den segrande Kristus ned och ersattes av den lidande Kristus med nedböjt huvud och fötterna genombårade av en enda spik.
Vid 1300-talets slut tillkom ett processionskrucifix, som användes de tre gångedagarna mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärdsdag, då man vandrade i procession runt åkrarna för att nedkalla Guds välsignelse över årets gröda och avvärja landsplågor.
En framstående svensk-tysk målare lär ha besökt Flistad omkring år 1400. Då tillkom bilden av Jesu korsfästelse på norra långväggen och av vapenskölden med vidhängande hjälmprydnad på södra långväggen.
I början av 1500-talet slogs valven. Avsikten var att i den romanska kyrkan åstadkomma gotiska valv. Spetsbågarna blev en aning sneda men dock gotiska. När kyrkan var välvd tillkallades en elev till den berömde Risingemästaren, möjligen den tyskfödde lekbrodern, målaren och skulptören Gerhard, som var munk i Vadstena kloster 1487-1515.
Kalkmålaren avbildar olika figurer och scenerier. I absidvalvet målade han ett antal medaljonger. Valvlisterna smyckades med bandmotiv i olika färger. I långhusets främsta travé målade han med kraftfulla majuskler: A M R I, vilket skulle kunna uttydas: Ave Maria Regina Illustra (Var hälsad Maria, strålande drottning).
Det gotiska krucifixet med den lidande Frälsaren, som haft sin plats i triumfbågen sedan slutet av 1200-talet, byttes strax efter mitten av 1600-talet ut mot det ursprungliga romanska triumfkrucifixet. Detta målades om och försågs med årtalet 1666. I slutet av 1600-talet tillfogades sakristian på korets norra sida. I källarvalvet under sakristian monterades en större vedkamin. Varmluft från denna leddes via ett galler i korgolvet upp i kyrkan, som därigenom värmdes upp.
1735 flyttades klockorna upp i tornrummet. När man rev den gamla fallfärdiga klockstapeln 1735, fann man den runsten, som rests av Sirun över sin fader Åsbjörn i början av 1000-talet. År 1745 köptes en predikstol av mäster Niclas Österbom, Norrköping. Denna placerades över altaret, förmodligen för att markera att kyrkan var att betrakta som ett kapell i en kapellförsamling till Ljung, som var moderförsamling.
I protest mot all "katolsk" bild- och helgondyrkan vitkalkades kyrkan in- och utvändigt i början av 1830-talet, varvid alla de gamla målningarna som prytt väggar och valv, "den fattiges bibel", försvann. Åren 1831-1836 genomgick kyrkan en stor renovering då bl.a. fönstren förstorades. Hål togs upp i den västra tornväggen och en portal iordningställdes till dopkapellet. Vapenhuset vid södra långhusväggen revs och runstenen släpades bort till bogårdsmurens västra vall, där den infogades ett litet stycke innanför stigluckan.
Det gamla dopkapellet hade blivit vapenhus och Håkan Tannes vackra portal med sitt gotiska trepassvalv sattes igen med en plåtskiva. I stället för huvudingången och den lilla korporten på södra sidan hade nu tagits upp trenne stora fönster genom vilka ljuset hade fritt spelrum. Även norrväggen hade fått två stora fönster.
År 1836 beslutades att den gamla predikstolen skulle bytas ut mot en som passade den nya interiören bättre. Altarskåpet avlägsnades, varvid många av skåpets figurer skadades. Genom att somliga berövades sina helgonattribut går det knappast längre att avgöra vilka gestalter som avses. Ovanför altaret, mitt för ett litet fönster i absiden, placerades i stället för altarskåpet den nya predikstolen.
Mindre reparationer utfördes 1906, varvid de gamla bänkarna ersattes med nya.
Under 1942 gjordes en genomgripande restaurering under ledning av arkitekt Erik Fant. Överkalkade medeltida kalkmålningarna togs fram och konserverades av konservator Bertil Bengtsson, altaret återställdes med altarskåpet ovanför och det äldsta triumfkrucifixet återfick sin plats i triumfbågen. Dessutom fick kyrkan elektrisk värme och belysning.
År 1982 genomfördes en grundlig renovering av Flistads kyrka. Altare och altarrundel flyttades något närmare församlingen. De två främsta bänkarna togs bort och predikstolen från 1836 sköts längre in mot norra väggen för att skapa bättre utsikt fram mot altaret. Väggarna och deras målningar rengjordes grundligt men varsamt. I läktarvalvet har en del fragment av äldre dekorationer knackats fram. Den 27 maj 1982 återinvigdes kyrkan av biskop Martin Lönnebo, Linköping.
År 2004 restaurerade Grönlunds orgelbyggeri Carl Hanners orgel från 1836. I samband därmed upptäcktes ytterligare kalkmålningar i valvet i tornrummet bakom orgeln. Man kunde konstatera att de gjorts medan muren ännu var fuktig, ’’al fresco’’, och därmed är lika gamla som tornet.
Orglar
- 1836: Enligt plakett på instrumentet bygger Carl Hanner, Linköping, en enmanualig orgel på verkstaden i Linköping.
- 1837: Vid sockenstämman den 28 maj fattas ett enhälligt beslut om att inköpa Carl Hanners ovannämnda orgelverk.
- Samma år den 6 juni fraktas orgeln "med 6 par ökar" till Flistad där den enligt överenskommelse skall vara uppsatt redan den 24 juni.
- 1854 får Carl Hanners tidigare elev Anders Petter Kullbom (1817-1900), Linköping, i uppdrag att renovera Hanners orgel. Han bygger till "nya Pedal-pipor": Borduna 16', C-H. I samband med avsyningen rekommenderar besiktningsmannen Bror Oskar Nylander, Vreta kloster, en större bälg för erhållande av stabilare väderförsörjning.
- 1900: Reparation och viss modernisering av orgelreparatör Gustaf Lundquist, Linköping. Bl.a. förses manualklaviaturen med nya tangentbelag av celluloid, som limmas ovanpå de gamla av ebenholts. Lundquist föreslår att orgeln förses med en större bälg, varvid den gamla skulle bibehållas som regulator. Någon ny bälg tycks dock inte ha byggts.
- Att lufttillförseln upplevs som otillräcklig och ojämn kan ha bidragit till att församlingen 1930-1931 låter firma Olof Hammarberg, Göteborg, bygga en ny rörpneumatisk orgel med sju stämmor och en transmission fördelade på två manualer och pedal. Hannerorgeln magasineras på byskolans vind några stenkast norr om kyrkan.
- 1942: Vid en restaurering av kyrkan under ledning av arkitekt Erik Fant byggs läktaren om och orgelfasaden med blindpipor placeras invid läktarbarriären. Spelbordet placeras bakom fasaden och organistens kontakt med främre delen av kyrkan sker via en spegel vid läktarens södra sida.
- Slutet av 1950-talet: Aeolin 8' i andra manualen byts ut mot Oktava 4'
- 1965-1966: Reinhard Kohlus renoverade och omdisponerade orgeln samt inrättade flera manual- och pedalkoppel. Orgelkonsult och kontrollant: musikdirektör Jan Håkan Åberg, Linköping.
- Den rörpneumatiska orgeln fungerade så småningom emellertid allt sämre och under 1990-talet rivs orgelverket av orgelbyggare Henrik Lind, Flemma.
- Den 30 januari 2005 kunde Carl Hanners helmekaniska orgel återinvigas efter restaurering av Grönlunds Orgelbyggeri, Gammelstad
- . Anders Petter Kullboms Borduna 16' har behållits och placerats i ett nytt pedalverk, där den kompletterats med pipor omfattande ytterligare en oktav. Antal bevarade pipor 1995: totalt 314 av 336. Kulissfasad utan pipor. Svarta undertangenter i manualen. Liksvävande temperering.
Runstenen utanför kyrkan
Utanför Flistads kyrka finns en runsten (Ög 61), som lär vara rest och ristad någon gång i början av 1000-talet. Den är försedd med ett kors och i en slinga står med moderniserat språk: "Sirun reste sten efter Åsbjörn fader sin".
Detta är dock ej dess ursprungliga plats utan den har vandrat runt i bygden. Ett tag var den fundament till klockstapeln. År 1735 murades den in i kyrkans vapenhus och 1836 hamnade den strax innanför stigluckan i kyrkogårdsmuren. Slutligen fick den i mitten av 1900-talet sin plats utanför kyrkans ingång, där den nu står under de nedhängande grenarna från en hängbjörk.
Källa: Wikipedia
Foto: Höögarna