På denna plats hittar du vad som antagligen är Ölands största plats med stentorn
Det är inte förbjudet att bygga stentorn men ibland blir det ett problem! Många djur och växter behöver stenarna på stranden eller i odlingsrösena som skydd och växtplats.
En del stentorn byggs så höga och med så stora stenar att om de skulle falla blir de direkt livsfarliga för exempelvis barn och hundar. När man använder stenar från gamla odlingsrösen gör man sig dessutom skyldig till ett brott.
Kom ihåg den gyllene regeln: Inte störa – inte förstöra.
Historian om Ölands kalkstensbrytning
Munkar och rovriddare
Det sägs att det var munkarna i de nybyggda klostren i Linköping och Vadstena som under 1100-talet först insåg den öländska kalkstenens värde.
Då bröts kalkstenen på Alvaret. Detta pågick fram till 1361, då den luspanke kung Magnus förpantade Öland till Hansestäderna. Mot en smärre klumpsumma fick tyskarna fria händer att hämta så mycket råvaror de ville från ön.
Ölandssten skeppades i stora mängder till tyska ordens rovriddarborgar i Baltikum, där den utnyttjades till arkitektoniska detaljer, portaler, golv, gravstenar och dopfuntar.
En sten för kungar
Men tyskarnas koloniala rovdrift på öns rikedomar fick så ett brådstörtat slut när Gustav Vasa grep makten. Han reserverade ölandsstenen till sina egna slott, och tyska och holländska stenarbetare importerades. Nya brott öppnades för att utvinna den hårda bruna marmorn som var så utmärkt till spisar, kolonner, dörromfattningar och utsmyckningar.
Under stormaktstiden reglerades handeln strängt. All utskeppning från ön skulle nu gå via Kalmar för vidare transport till de svenska städerna i Pommern - Greifswald, Stralsund och Wismar.
Kokande ister och kallt vatten
Det traditionella sättet att bryta Ölandssten hade varit att spräcka den varviga stenen med torra ekkilar som slogs in i sprickor och därefter begjöts med vatten. Kilarna svällde och spräckte upp stenen i skivor. En annan metod var att värma stenen med kokande ister och sedan slå på kallt vatten.
Vanligtvis nöjde man sig med att bara ta lättbruten ytlig sten. Övergivna skräpiga stenbrott finns därför på flera ställen på Öland.
Stenbrytning i Lofta och Loftas stenhögar
Här i Lofta har Ölandssten brutits i nuvarande form i lite över 50 år.
Längs med Lofta strand hittar vi stenbrytningens skräphögar, alla stenar som inte dugit att använda till stenarbeten.
De senaste 10 åren har det skett en explosion i stentornsbygge av dessa stenbitar. Runt 2010 fanns knappt en handfull stentorn på denna plats, och nu finns det oräkneligt antal torn.
Stentorn - roligt för några, tråkigt för andra
Det är inte förbjudet att bygga stentorn men ibland blir det ett problem! Många djur och växter behöver stenarna på stranden eller i odlingsrösena som skydd och växtplats.
En del stentorn byggs så höga och med så stora stenar att om de skulle falla blir de direkt livsfarliga för exempelvis barn och hundar. När man använder stenar från gamla odlingsrösen gör man sig dessutom skyldig till ett brott.
Odlingsrösen är skyddade enligt biotopskyddsbestämmelserna i miljöbalken. Det är hem för många djur, men är också ett viktigt bidrag till förståelsen av vårt historiska landskap. Här har stenarna staplats av bönder för många år sedan. Så för allas skull – undvik att bygga stentorn helt.
Kom ihåg den gyllene regeln: Inte störa – inte förstöra.
