Lärdomen med denna earthcache är att lära känna skiffersten bättre, och glimmerskiffer särskild.
Platsen här är täckt med ett typiskt nordiskt byggmaterial, skiffer. Här på GZ kan vi titta på skifferprodukten och dra slutsatser om var i naturen skiffern bildas, hur den bildas och vilket material som sand, silt, lera och sten den är gjord av. Skifferstenen på platsen representerar en mängd olika skifferfärger och egenskaper och ger dig möjlighet och enkel tillgång att studera bergets egenskaper samt de observationer och slutsatser du kommer att göra i uppgifterna nedan. Studera platsen väl så får du ett bra underlag för att svara på frågorna nedan.
Skiffer är beteckning för en hel grupp fin- till medelkorniga, folierade bergarter som karakteriseras av en utomordentligt god parallellorientering av de plana eller linjärt utbildade mineralkornen. Bergarten innehåller i varierande grad glimmermineral, huvudsakligen muskovit och/eller biotit jämte växlande mängder kvarts och fältspat.
De geologiska granngränser i Sverige för dessa fält består typiska av:
*det litotektoniskt enhetsnamn som tillhör Idefjordenterrängen. Bergarten är av Tonalit-granodiorit med små fläta av gabbroid-dioritoid emellan. Färgen som kan observeras är mörkt grå; rödgrå och mörkt grå/mörkt grön. Mineralsammansättning i stenen är av kvarts-fältspat-glimmersammansättning.
*bergart av Granit med händelser av granodiorit-granit. Den kemisk sammansättning är av typen sur. Färgen som kan observeras är rödgrå; röd. Det litotektoniskt enhetsnamn tillhör Idefjordenterrängen. Mineralsammansättning i stenen är av kvarts-fältspat-glimmersammansättning.
*bergart av gnejsig struktur og ådrad struktur. Den kemisk sammansättning är av typen silikatkemi. Färgen som kan observeras är grå; rödgrå. Det litotektoniskt enhetsnamn tillhör Idefjordenterrängen. Bergarten är av Paragnejs och metamorfos omvandling. Mineralsammansättning i stenen är av glimmerförande; kvarts-fältspat-glimmersammansättning.
Skifferns relativa lättkluvenhet utmed de tunna skiktplanen har gjort att den tidigt blev en attraktiv råvara för tillverkning av bl.a. tak- och trädgårdsplattor. På senare år har skifferplattor även använts som väggbeklädnad såväl inom- som utomhus. Brytning av skiffer har skett i Västra Götalands län från senare delen av 1700-talet fram till 1984 från lokala platser som Halängen, Källsviken, Hällan,Tjuvkil, Klevekärr och Ramhulta.
I Sverige pågår skifferbrytning sommaren 2000 främst i Jämtland, men även i viss mån i Närke.
Det var en gång, för kanske 600 miljoner år sedan, avsatt som en blandning av kalkhaltig silt, lera och sand i ett grunt hav. Senare veks lagren och placerades ovanpå genom de processer som ledde till bildandet av den kaledonska bergskedjan för 400 miljoner år sedan. Vi kan också se många fragment av granit och kvarts som har fyllt sprickor i berget under olika perioder. I området är sådana kalkskiffer vanliga, ofta omväxlande med ren kalkstensmarmor.
Det vi idag förknippar med nordisk skiffer är resultatet av en rad geologiska processer under många hundra miljoner år, och det är samspelet mellan dessa processer som har gett varje typ av skiffer dess unika och karaktär.
Skiffer är uppbyggt av flera element, t.ex. kvarts, glimmer och fältspat. Ett aggregat eller "blandning" av flera mineral kallas bergart, och följaktligen t.ex. skiffer en sten. De vanligaste mineralen på jorden är fältspat och kvarts som står för mer än 70 % av hela jordskorpan och dessa är tillsammans med glimmer huvudmineralerna i många bergarter, till exempel skiffer och granit. Skiffer innehåller också större eller mindre mängder av följande mineraler: muskovit, biotit, hornblende, kalkspat och magnetit.
Skifferavsättningar:
Alla skifferavlagringar bildas av sediment, avsatta som sand, silt och lera. Dessa har i sin tur skapats genom nedbrytning av redan existerande bergarter på jordens yta. Det pågår på sätt och vis en evig "runddans" under hundratals miljoner år där berg bryter ner och sedan reser sig igen. Vilken typ av sediment, utgångsmaterialet, är avgörande för vilken typ av skiffer vi får, t.ex. fyllitskiffer, eller kvartsskiffer, eller gnejsglimmerskiffer av bergarten kvartsitskiffer. Dessutom beror resultatet på de temperatur- och tryckpåkänningar lösmassorna utsätts för efter deponering och kompression, det vill säga vilken typ av metamorf omvandling som sker.
Vid högre temperaturer i jordskorpan växer glimmermineralerna på bekostnad av lermineralerna. Storleken på mineralkornen ökar, och fyllit/fyllitskifer bildas är ett exempel på.
Skiktad sten:
Skiffer är förbunden med skiktat berg som kan klyvas. Denna skifferklyfta bildas av att mineralerna under stora tryck och temperaturpåfrestningar omkristalliseras i sin strävan att hitta en ny jämvikt, precis som snökristaller uppträder i olika former beroende på temperaturförhållandena. Glimmermaterialen orienterar sig parallellt, vinkelrätt mot trycket. Samtidigt sker en differentiering (separation) så att mineralen delas upp i separata lager, och slutar som en bandad bergart med omväxlande glimmerrika och kvartsrika band.
Glimmerskifer :
Glimmerskiffer bildas genom omvandling (metamorfos) av lersten vid hög temperatur. Glimmermineral (muskovit och/eller biotit), kvarts och ofta med lite fältspat. Förekomster som hårda mineraler (granat, staurolit, kyanit) har vanligtvis ersatt lermineralerna. Glimmerskiffer har långa traditioner i Norden, speciellt för kvarnsten.
Glimmerskiffer har ofta en silvrig, vågig yta, skapad av mineralet muskovit (silver). Svart glimmer (biotit) finns i vissa sorter. Spridda "knoppar" av hårda mineraler är vanliga, särskilt granat och staurolit. Denna växling mellan hårda och mjuka mineraler gjorde att glimmerskiffer blev den mest använda bergarten för kvarnsten i Norden, ända från 700-talet till början av 1900-talet.
Eftersom glimmerskiffern är tuff att klyva och det är svårt att få ut tunna plåtar används den inte mycket som skiffer i traditionell mening. Ett viktigt undantag är dock en svart (biotitrik) glimmerskifer från Jondal i Hardanger, Norge. Detta har brutits sedan medeltiden, och snarare av denna skiffer kan ses i många traditionella hus i regionen.
Loggning av cachen.
För att kunna logga cachen måste du ha besökt koordinaterna och svarat på frågorna relaterade till earthcachen.
När svaren har samlats in skickas de till CO för verifiering.
Du kan logga cachen så fort du har skickat svaren via e-post. CO kommer att kontakta dig om det finns några frågor om svaren.
Loggar utan svar mottagna via e-post eller utan svar på eventuella följdfrågor från CO kommer att raderas utan förvarning eller vidare uppföljning.
Vänligen lägg inte in svaren på uppgifterna eller bilderna som svarar på uppgifterna i loggen.
Uppgifter:
1. Svara på frågorna nedan genom att besöka GZ og WP.
A. Studera skiffern, hur kan du säkert säga att du har att göra med glimmerskiffer på GZ og WP? Nämn ett eller flera mineral som är synliga i stenen här och vilka karakteristiska egenskaper du ser!
B. Beskriv schism/skiktning i berget på platsen? Kan du se tjockleken på lagren om du delar upp skiffern? Hur stort avstånd är det i lagren? Studera kanterna och ytan för ditt svar.
C. Beskriv färg och kornstorlek!
2. Ta en bild på dig, dig eller din GPS och bifoga den i loggen. Utan att avslöja något av svaren!