Frimurarnas ursprung kan sökas i de medeltida sammanslutningarna av främst stenhuggare och andra byggnadshantverkare i England, Skottland, Frankrike och Tyskland. De byggde slott och borgar, katedraler, kyrkor och kloster. Hantverkarna flyttade från den ena stora arbetsplatsen till den andra och var inte anslutna till städernas hårt reglerade gillen och skrån. Troligen var det därför de kallades freemasons eller ”fria murare”.
Stenhuggeriarbetena utfördes i regel i en särskild byggnad, en så kallad bygghydda eller loge (engelska: lodge, tyska: Bauhütte) som uppfördes i direkt anslutning till arbetsplatsen. Där träffades arbetarna också för att dryfta angelägenheter i arbetet och för att inviga de yngre i yrkeshemligheterna och andra värdefulla levnadsregler samt befordra lärlingar till gesäller och gesäller till mästare. I bygghyddan arbetade arkitekter och hantverkare tillsammans med kyrkans folk och från dessa möten har en rad av ceremoniella och symboliska handlingar bevarats till eftervärlden. Sedan de stora medeltida katedralerna färdigställts och byggnadsverksamheten i övrigt minskat i omfattning, valde medlemmarna i logerna att utveckla och fördjupa verksamheten.
Frimureriet introducerades i Sverige under 1700-talets första hälft. Upplysningstidens idéer om jämlikhet och individens frihet har präglat frimureriets filosofi och verksamhet. Det Svenska Systemet formades år 1800 av hertig Carl, sedermera kung Carl XIII.
Om frimurarna använde chiffer eller inte vet ingen säkert men om du kan lösa nedanstående ”frimurarchiffer” så vet du vart du ska gå för att signera loggremsan.
