Lycksalighetens ö kallas denna lilla ö. Förr var detta ett poppulärt ställe dit man tog sin käresta för att fria. Därav namnet.
Viken där ön ligger heter "Amandas vik".
På platsen anlades ett saltverk år 1667 av assessor Isak Enefelt och saltmästare Hans Fris för kronans räkning. Anläggningen bestod av ett stort hus för saltsjudning med inledningsvis åtta saltpannor, ett torkhus för saltet, ett bostadshus för saltsjudaren, ett mindre bostadshus för arbetsfolket samt två bryggor och tre pumpar vid stranden. Saltverket var i bruk i nio år, men saltproduktionen tycks ha legat nere i olika omgångar. Verket hade bland annat problem med lönsamheten, då det var svårt att konkurrera med det importerade saltet. I samband med Gyldenlöwefejden 1676 invaderade norska styrkor och på Gyldenlöwes order bortfördes saltpannorna, en del av husen samt saltmästaren Hans Fris själv. Anläggningen uppfördes på nytt i Tönsberg i Norge, där saltmästaren sattes att koka salt fram till sin död strax före krigets slut 1679. Kvar vid stranden på Hällekind fanns år 1682 några ruttna byggnader, som delvis saknade tak. Saltverket byggdes aldrig upp igen.
Platsen kallas Saltverket eller Amandaviken. Amandaviken var under början av 1900-talet en lägenhet under Hällekind, vars namngivare ännu levde under 1940-talet.
(Texten är hämtad från riksantikvarieämbetets hemsida)