Tämä on maakohde, earth cache, jonka loggaaminen löydetyksi edellyttää, että tutustut kohteen geologiseen opetukseen ja vastaat kysymyksiin.
Vastauksesi lähetät helpoiten message centerin kautta.
Tehtävät ja kysymykset:
- Millaisia eri lähteitä löydät täältä? Jokaisesta WP:stä löytyy yksi tai useampi erilainen
- Tarkkaile wp2:ssa virtausta: mihin suuntaan vesi virtaa
- Arvioi, onko vesi kylmempää vai lämpimämpää kuin ympäristö. Mistä tämä johtuu?
- Ota kuva WP 4:ssä jostain henkilökohtaisesta, niin että havaintoputki näkyy (esimerkkikuva alla) ja lisää se lokiisi
- (Vapaaehtoinen: Kuva lempipaikastasi olisi kiva)
Hossojanlähde eli Nummensillanlähde sijaitsee Someron, Lohjan ja Salon kuntien rajojen risteyksessä. Lähde itsessään on melko vaatimaton, mutta siitä alkava puro on edustava. Puro on uurtanut paikoitellen syvän kanjonin. Alueella on itse asiassa useampia lähteitä, joten tutkittavaa riittää. Ympäristö on mäntymetsää. Hossojanlähteen veden laatua seurataan säännöllisesti, ja vesinäyte noudetaan noin kahden kuukauden välein. Veden pH-arvo on vaihdellut välillä 5,1 ja 5,8. Puskurikapasiteetti happamoitumista vastaan on välttävä.
Puron varrella kasvaa lähde- ja lettokasvillisuutta. Purovarren kasvistossa esiintyy useita maassamme harvinaisia kasveja, mm. uhanalaisia sammaleita.
Muistathan liikkua alueella luontoa kunnioittaen.
Vajovesi on sadevettä tai sulamisvettä, joka imeytyy maahan. Painovoiman ansiosta vesi vajoaa maakerrosten läpi ja päätyy lopuksi osaksi pohjavettä.
Pohjavedeksi kutsutaan sateen ja lumen sulamisvesistä maa- ja kallioperään valuvaa ja varastoituvaa vettä. Sitä muodostuu huonosti vettä läpäisevien maakerrosten päälle. Pohjavesikerroksen raja on siinä kohdassa, josta alaspäin maaperä on vedellä kyllästettyä. Kaikki maanpinnan alainen vesi ei siis ole pohjavettä. Pohjavesimuodostumaksi eli akviferiksi kutsutaan pohjaveden kyllästämää ja vettä hyvin johtavaa maa- tai kallioperän vyöhykettä, josta vettä voidaan pumpata käyttökelpoisia määriä. Pohjavesi virtaa maan sisällä ja purkautuu lopuksi mereen, järviin, toisiin pohjavesivarastoihin tai purkautuu maanpinnalle. Paikkaa, jossa pohjavesi tulee maanpinnan yläpuolelle, kutsutaan lähteeksi.
Pohjavedet muodostavat jäätiköiden jälkeen toiseksi suurimman makean veden varaston maapallolla. Pohjaveden kelpoisuus juomavedeksi johtuu siitä, että se on maakerrosten läpi suotautuessaan puhdistunut epäpuhtauksista, kuten haitallisista bakteereista. Samalla veteen liukenee useita hyödyllisiä suoloja. Pohjavesivarasto on uusiutuva, mutta uhkana on veden liikakäyttö sekä ilmaston lämpeneminen
Pohjaveden synty.
Vaalean sininen nuoli: Pintavalunta.
Sininen nuoli: Vajovesi.
Tumman sininen nuoli: Pohjavesi.
Maalajien selitykset 1) Kallioperä 2) Moreeni 3) Harjumuodostuma (hiekka/sora) 4) Rantakerrostuma (hieta/hiesu/siltti).
Kaikesta maailman vedestä alle yksi prosentti on ihmisten saatavilla juomavetenä. Tästä kokonaista 95 prosenttia on pohjavettä. Loput löytyy järvistä ja puroista, joista neljä viidesosaa tulee ulosvirtaavasta pohjavedestä
Kuva: GTK.
Lähteen geologinen määritelmä on maasta ulos virtaava pohjavesi, joka jatkuvan sisään- ja ulosvirtauksen seurauksena ei ole pysähdyksissä, riippumatta siitä, onko vesivirtaus syntynyt ihmisen toimesta, kaivamalla tai poraamalla, vai luonnollisesti.
Lähteen tuottama vesimäärä on oltava vähintään 0,2 litraa sekunnissa. Suomen suurimmaksi lähteeksi on useimmiten nimetty Suttesgáldu eli Sulaojan lähde Utsjoella. Siellä vettä purkautuu lähteestä yli 300 litraa sekunnissa.
Jatkuva veden virtaaminen lähteissä pitää ne talvisinkin sulana ja kesäisin viileinä ja suhteellisen tasalämpöisinä, noin neliasteisina. Nämä piirteet yhdessä veden tuomien mineraalien kanssa ovat synnyttäneet omanlaatuisensa eliömaailman. On paljon kasveja ja hyönteisiä, joita esiintyy vain tällaisessa ympäristössä.
Kylmät ja kuumat lähteet erotetaan toisistaan. Kylmien lähteiden, joita maamme esiintyvät lähdet ovat, lämpötila on yleensä +3 ja +10 °C, ja niiden vesi tulee 3-15 metriä maanpinnan alta, missä ei kesän lämpö. eikä talven pakkaset vaikuta. Kuumien lähteiden sen sijaan katsotaan olevan peräisin niin syvältä, että vesi on maan sisäisen lämmön vaikutuksesta tai vulkaanisesta lämmöstä saavuttanut korkean lämpötilan, joka joskus lähestyy veden kiehumispistettä.
Varsinkin eteläisessä Suomessa luonnontilaiset lähteet ja niitä ympäröivä pienilmasto ovat lähes hävinneet ja monet lajit luokitellaan nykyään uhanalaisiksi. Jonkin verran lähteitä on yritetty ennallistaa, mutta työ on osoittautunut vaikeaksi.
Lähteitä on erilaisia ja ne voidaan luokitella eri perustein. Luokitteluperusteita voivat olla esimerkiksi maa- tai kivilaji josta vesi purkautuu, veden purkautumistapa, tuotetun veden määrä, lähteessä elävä eläin- ja kasvikunta, lähteen lämpötila, veden kemiallinen koostumus jne.
Purkautumistavan mukaan lähteet erotellaan tavallisesti puro-, allikko-, hetteikkö- ja kupolilähteiksi.
Lisäksi käytetään termejä silmäke, silmäkelampi, hetelampi, tihkulähde tai -vyöhyke ja liru.
Purolähteessä pohjaveden purkautumispaikasta alkaa puro.
Allikkolähteissä vesi purkautuu ensin esimerkiksi lampeen ja puro lähtee tästä purkautumisaltaasta.Silmäke ja silmäkelampilähteet ovat yleensä pieniä ja pinta-alaansa nähden syviä. Hetelammet ovat yleensä suolla sijaitsevia, turvereunaisia ja usein kelluvan turpeen osittain peittämiä lammikkolähteitä.
Liru on pieni tihkulähde, josta usein alkaa vähäinen ylivirtaus. Hetteikkölähteissä vesi purkautuu maanpinnalle tihkupinnan kautta. Synonyymejä hetteikölähteelle: tihkulähde ja tihkuvyöhyke.
Pienilmastoltaan tihkupinnat ovat kosteita ja viileitä elinympäristöjä, jotka pysyvät usein kesällä viileinä ja talvella sulana. Tällaiselle kylmälle, mutta routimattomalle elinympäristölle on kehittynyt oma erikoistunut kasvi- ja eläinlajistonsa.
Detta är en Earth cache. För att logga cachen, skall du bekanta dig med ställets geologiska beskrivning och svara på uppgifterna.
Dina svar sänder du lättast via message center.
För att logga cachen måste följande frågor besvaras och villkor uppfyllas:
- Vilka olika typer av källor hittar du här? Vid varje WP kan du hitta en eller flera olika
- Vid wp2, observera strömningen: mot vilket vädersträck strömmar vattnet
- Uppskatta om vattnet är kallare eller varmare än omgivningen. Vad beror detta på?
- Ta en bild vid WP 4, på något personligt, så att observationsbrunnen syns (exempelbild under) och lägg till den i din logg
- (Frivilligt: En bild på ditt favoritställe skulle uppskattas)
Hossojankällan eller Nummensillankällan ligger i skärningspunkten mellan Somero, Lojo och Salo kommungränser. Själva källan är ganska blygsam, men bäcken som utgår från den är representativ. Bäcken har grävt en ställvis ganska djup kanjon. Det finns i själva verket flera källor på området. så det finns mycket att utforska. Omgivningen är en tallskog. Vattenkvaliteten i Hossojankällan övervakas regelbundet och ett vattenprov tas ungefär varannan månad. Vattnets pH-värde har varierat mellan 5,1 och 5,8. Buffertkapacitet mot försurning är acceptabel.
Längs bäcken växer käll- och kärrvegetation. Längs bäckens strands flora finns flera, för vårt land, sällsynta arter, t.ex. utrotningshotade mossor. Kom ihåg att röra dig i området med respekt för naturen.
Sjunkvatten är regnvatten eller smältvatten som sipprar ner i marken. Tack vare gravitationen sjunker vattnet genom jordlagren och samlas slutligen upp som en del av grundvattnet.
Grundvatten är det vatten som sipprar ner i marken och berggrunden från regn och snösmältning och lagras under markytan.Grundvatten bildas på dåligt genomsläppliga jordlager. Gränsen för grundvattenlagret är vid den punkt under vilken jorden är mättad med vatten. Allt vatten under marken är alltså inte grundvatten. En grundvattenförekomst eller akvifer är en geologisk bildning som är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbar mängd.
Grundvatten rinner inne i marken och släpps slutligen ut i havet, sjöar, andra grundvattenreservoarer eller utsläpp till jordytan.Platsen där grundvatten kommer upp över marken kallas en (vatten)källa.
Efter glaciärer bildar grundvatten den näst största reservoaren av sötvatten på jorden. Grundvattnets lämplighet som dricksvatten beror på att det renats från föroreningar, så som skadliga bakterier, samtidigt som det sipprat genom jordlagren. Samtidigt löser sig flera användbara salter i vattnet. Grundvattenlagringarna förnyas, men hotas är överanvändning av vatten och global uppvärmning.
Vattnets kretslopp.
Av allt världens vatten är mindre än en procent tillgängligt som dricksvatten för människor. Av detta är hela 95 procent grundvatten. Resten finns i sjöar och vattendrag, av vilket fyra femtedelar kommer från utströmmande grundvatten
Bild: Sveriges geologiska undersökning
Vattenkälla är ett geologiskt begrepp för en ur marken framrinnande vattensamling, som till följd av ständigt tillopp och utlopp inte är stillastående, oavsett om vattenflödet skapats genom grävning eller borrning eller genom naturen själv.
Mängden vatten som produceras av källan måste vara minst 0,2 liter per sekund. Suttesgáldu eller Sulaojakällan i Utsjoki kallas ofta den största källan i Finland. Där strömmar mer än 300 liter vatten / sekund ur källan.
Det konstanta vattenflödet i källorna håller dem varma även på vintern och svala och relativt konstant 4 gradiga på sommaren. Dessa egenskaper, tillsammans med de mineraler som kommer med vattnet, har gett upphov till en unik biosfär. Det finns många växter och insekter som bara finns i den här typen av miljö.
Man skiljer mellan kalla och varma källor. Kallkällorna, som är den enda förekommande källtypen i Finland, har i allmänhet en temperatur av mellan +3 och +10 °C, och deras vatten anses komma från 3–15 meters djup under jordytan, dit varken sommarvärmens eller vinterköldens inverkan kan nå. Varma källor däremot anses härstamma från så stort djup, att vattnet genom påverkan från den inre jordvärmen eller från vulkanisk värme fått en hög temperatur, som ibland närmar sig vattnets kokpunkt.
Särskilt i södra Finland har de naturliga källorna, och mikroklimatet som omger dem, nästan försvunnit, och många arter klassas nu som hotade. Vissa försök har gjorts att återställa källorna, men arbetet har visat sig vara svårt.
Det finns olika källor och de kan klassificeras enligt olika kriterier. Klassificeringskriterier kan till exempel vara vilken typ av jord eller berg som vattnet rinner ur, hur vattnet rinner, mängden producerat vatten, den fauna och flora som lever i källan, källans temperatur, den kemiska sammansättningen av vattnet osv.
På finska indelas vattenkällorna enligt utloppet, närmaste översättningen till svenska är källåder, gölar, gungfly och kupolkällor.
Dessutom används termer som hölja, göl, källfront, källsåg osv om källor.
I en källåder börjar en bäck från den punkt där grundvattnet sipprar ut.
I gölar rinner vattnet först ut i till exempel en damm och bäcken börjar från denna utloppsbassäng. Höljor är vanligtvis små och djupa i förhållande till sin yta. Källkärr är vanligtvis dammkällor som ligger i en myr, kantade av torv och ofta delvis täckta av flyttorv. ”Liru” är en liten sipprande källa, från vilken ett litet överflöde i form av en rännil tar sin början.
I en källfront eller källsåg sipprar vattnet upp till marken genom ett översilningsområde. På grund av sitt mikroklimat är källfronter fuktiga och svala livsmiljöer, som ofta håller sig svala på sommaren och uppsmultna på vintern. En sådan kall men frostfri livsmiljö har utvecklat sina egna specialiserade växt- och djurarter.
Lähteet / Källor
Teija Kirkkala; KALATALOUDELLISESTI JA LUONNONSUOJELULLISESTI ARVOKKAAT PIENVEDET VARSINAIS-SUOMESSA JA ETELÄ-SATAKUNNASSA
Kesäläinen Tuomo & Keijonen Aimo: Pyhien vesien äärellä, Salakirjat 2022
Wikipedia
https://www.sgu.se/om-geologi/vatten/
GTK
