Här kommer en kort berättelse om denna byggnad med ett brokigt förflutet.
Sprithistoria
Hvellinge Spritfabrik bildades den 1 oktober 1903 på Vellinge Gästgivaregård.
Till att börja med gjorde man 50 procentig råsprit från spannmål och potatis liksom alla andra spritfabriker, men även majs och melass förekom. 1912 började man använda betor som råvara. Året därpå producerade man 380 000 liter femtioprocentigt råbrännvin av 2000 ton vitbetor. Genom åren blev det en blandning av olika råvaror. Det var svårt att få tillgång till betor, man konkurrerade ju med sockerfabrikerna om samma odlingsareal.
1920 köpte företaget in ett eget jordbruk i Hököpinge med en areal om 95 tunnland (ca 47 ha) för att trygga tillgången på betor. Detta borde ha givit ca 235 ton betor, så endast ca 12% av betbehovet.
Från sockerbetsbrist gick marknaden 13 år senare, år 1933, till överkapacitet på råsprit i landet. Sveriges Bränneriidkareförening erbjöd bolaget 100 000 kr (ca 4 000 000 kr i dagens penningvärde) om fabriken lades ner, vilket skedde samma år då bolaget gick i likvidation. Ägare till fabriken var då godsägaren och direktören Arnold Anderson på Gränja gård i Hököpinge som hade köpt på sig 596 av fabrikens aktier. Det var mer än 98 % av aktiestocken. Gissningsvis var denna summa relativt låg i förhållandet till det tidigare bolagsvärdet, så Arnold måste här ha gått med rejäl förlust. Han verkar dock ha fortsatt som ägare till själva fabriksbyggnaderna.
Arnold var bror till den kände skulptören och författaren Axel Ebbe. Arnold var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland under åren 1942-1943, vilket inte borde ha något med hans exportaffärer att göra, eftersom spritfabriken var nedlagd.
Chokladhistoria
Bröderna Lindéns Chokladfabrik (Belcho) startades 1944 i de gamla industrilokalerna. Företaget gick bra de första åren, men sedan staten införde lyxskatt på socker och konkurrensen hårdnade från de stora fabrikerna gick Belcho i konkurs 1951.
Spannmålshistoria
AB A. Börjesson & Co köpte fabriksbyggnaden av Arnold i början av 1950-talet och utnyttjade byggnaderna som spannmålsmagasin under många år.
Fabriken hade en 22 meter hög skorsten vilken revs 1959.
Idag
Nu är byggnaden ett kontorshotell, vilket hyser många olika företag.
Källor:
- Professor Hugo Odebergs arkiv (Lunds universitetsbibliotek), Riksföreningen Sverige-Tysklands arkiv (volym 1, Riksarkivet), Sverige-Tyskland (1/1938)
- http://spritfabrikenskontorshotell.se/historik/