This description will unfortunately only be available in Swedish. If you're not able to "Google translate" it please contact CO for support.
I går eftermiddag och kväll hade jag besök av mina goda vänner Sam, Gugge och Niko. Det är så sällan vi träffas numera så återseendet var väldigt roligt. Som vanligt konsumerades en och annan pilsner. Maten var det kanske lite värre med men till slut fick vi i alla fall i oss lite smör ost och sill. Kvällen blev, som oftast när vi träffas, lång och övergick nog till slut i rena rama natten. Det blir nog en jobbig morgondag tänkte jag innan jag gick och lade mig...
Men i morse när jag gick upp kändes huvudet helt ok men jag såg allting som i en dimma om det berodde på att herr Ågren satsat på att begränsa min synförmåga istället för att slå på stora trumman inne i huvudet eller eller om det kanske var så att jag tagit på mig fel glasögon får nog vara osagt. Nåväl, jag tänkte att jag skulle ta och städa upp lite efter kvällens aktiviteter och insåg då att det kanske trots allt blev en hel del drucket även om vi ju var fyra att dela på kalaset. Oavsett vad så kom jag osökt, eh nej kanske inte helt osökt men i alla fall, att tänka på den gamla skrönan om Johan Anders Wadman. Jag har flera gånger hört historien om honom och att den skulle ha utspelat sig på Drottningskärs kastell i inloppet till Karlskrona. När jag nu googlade på honom så visade det sig att det inte stämde även om det faktiskt finns en koppling till kastellet fast av en hel annan anledning.
Johan Anders var son till kyrkoherden i Tvings församling, Nils Adolf Wadman – som då var predikant på Drottningskär – och Hedvig Sofia, född Bolmstedt. Där kom ju kopplingen till kastellet - han var alltså född där den 27/9 1777.
Johan Anders hade en krokig levnadsbana och hankade sig fram som poet i Göteborg, där han stundtals kallades "Göteborgs Bellman". Han hade också ett antal ströjobb runt om i landet. Han återkom dock till Göteborg och där drog han sig snart tillbaka till den "enskildes oberoende", det vill säga en självvald fattigdom. En lång tid levde Wadman på endast 4 skilling om dagen. Han avled i Göteborg vid 59 års ålder i sitt hem vid Nedre Kvarnbergsgatan 11, ett litet trähus där han bott några år. I domkyrkoförsamlingens dödsbok står om dödsorsaken antecknat: "av slapphet"!
Men historien om spriten då? Jo;
De bevingade orden ”Utsupet, sa’ Wadman” myntades av Wadman då han var sjukhuskommissarie vid svenska armén under fälttåget i Tyskland 1813. När myndigheterna krävde lagerredovisning för det brännvin (avsett som bedövningsmedel), som förvarades i läkemedelsförrådet skall han kort och gott ha svarat: “Utsupet”. Myndigheterna tycks ha funnit förklaringen nöjaktig, för något vidare i det ämnet hördes aldrig av.
Cachen hittar ni på:
N 56 10.ABC
E 015 35.DEF
Där: A: 
B: 
C: 
D: 
E: 
F: 
