I vångavägens förlängning ca 450 m förbi ölshappet hittade man Finkalyckan, där Finkanetts son Johan Peter Larsson, "Finken" med familj bodde 1858-1933.
Finkanett var soldatnamnet på en speleman i Halmstad. Hans son Johan Peter, fick ärva fiolspelbegåvningen och namnet Finken, var folkets benämning på honom. Smeden Brask i Västra Karup hade en vacker dotter Petronella, som blev kär i Finken och började få barn med honom 1850. Kanske inte så populärt i byn eftersom han var lite eljest. Man ordnade dock ett hus, ganska avsides åt dem med rätt att bruka lite jord - torpet Finkalyckan. Nämnas kan att Petronellas övriga syskon fick vardera en "riktig" gård. Som nr 5 i barnaskaran, såg Carl Johansson dagens ljus 1860-03-15. Han fick ytterligare en bror.
Carl sa om sig själv: "Ja e litta tröj". Konfirmationen skedde först när han fyllt 20. Men även "Finka-Kalen", som han kallades, hade ärvt sin fars förmåga att hantera en fiol, så bra att alla, som hörde det, njöt och kanske dansade därtill. Syskonen flyttade hemifrån efterhand, modern dog 1883, fadern 1899 och så var Finka-Kalen ensam. Arbeta skydde han, men gå runt på Bjäre bland gårdar och spela, berätta och sprida nyheter passade honom. Det belönades av bondmororna med lite mat o dryck. Dansbanor och kalas behövde honom för att få riktig dans och fest. Mången lantbrukare kunde njuta av musiken, när de satt ute på fälten och mjölkade korna tidigt om sommarmorgnarna.
Mot slutet av sin tid, tog han dock uppdraget att vara Västra Karups kyrkklockringare. När ungdomar tjatade om mer musik till dans och Carl ville hem, sa han "Ja ska ringa grannt för jer när i dör" Under spanska sjukan sa han: "Nu e de bra ti o leva i, nu dör folk som fluor". Han avlönades nämligen per ringning.
I kyrkans dödsbok står noterat att han "hittades i hemmet" 1933-03-04 och hans yrke "F. d Klockringare", tidigare nämndes han "Husegare". Hans minne bevaras bl a i en av Bjäre hembygdsböcker, men var hans bostad fanns är inte så kännt.
2021 delades ett Finka-Kalens stipendium ut till Hasse "Kvinnaböske" Andersson.
Medtag penna.