Syftet med den här earthcachen är att du ska få lära dig lite mer om vad en förkastningsspricka är i allmänhet och studera Djupadalsklyftan i synnerhet. Men för att förstå det måste vi börja med Sveriges urberg och hur allt här omkring en gång skapades.
Det svenska urberget utgör en del av ett, ur ett berggrundssynpunkt stabilt område, nämligen den så kallade Fennoskandiska urbergsskölden (se kartan nedan). Denna utgörs av bergarter som bildades från tiden för jordens bildning för omkring 4 600 miljoner år sedan och fram till för omkring 545 miljoner år sedan. Den fennoskandiska urbergsskölden (av fenno- "finsk" och Scandia "Skandinavien") är i sin tur en del av paleokontinenten Baltika. De äldsta bergarterna i Sverige är arkeiska, det vill säga mer än 2 500 miljoner år gamla, och har vid åldersbestämningar givit åldrar mellan omkring 2 800 och 2 600 miljoner år. Bergarter av arkeisk ålder förekommer i begränsad omfattning och då i de nordligaste delarna av Sverige. Bergarterna i den övriga delen av norra samt östra och sydöstra Sverige är i huvudsak omkring 2 000–1 650 miljoner år gamla. De bildades då men omvandlades också i många fall, i samband med den svekonorvegiska bergskedjebildningen som inträffade för ungefär 1000 miljoner år sedan. Svekonorvegiska bergskedjan sträcker sig mellan sydvästra Sverige och södra Norge men påverkade alltså även Blekinge ur ett geologiskt perspektiv.
Berggrunden i Blekinge utgörs till största delen av kristallint urberg, vilket betyder att det till största delen består utav bergarter så som granit, gnejs och granodiorit. Urberget i Blekinge bildades för 1800- 1400 miljoner år sedan och har då utsatts för krafter som har lett till deformationer i form av sprickzoner och förkastningar. Något som man kan se prov på här. Sprickor bildas när de tektoniska plattorna som utgör jordskorpan rör sig mot varandra. Om det då sker en förskjutning längs en spricka så kallas den för en förkastning. En förkastningszon är ett långt och smalt område sammanlänkade av flera förkastningssprickor. Den kanske mest kända förkastningszonen är nog San Andreasförkastningen i Kaliforninen. Om de tektoniska plattorna hakar i varandra alltför länge och kraftfullt uppstår spänningar och det är då vi får en jordbävning som följd, när de väl lossnar från varandra. Detta kan uppstå på tre olika sätt:
a) När två tektoniska plattor kolliderar och den ena plattan är tyngre än den andra, så kommer den tyngre plattan att dyka ner under den lättare plattan. Denna process kallas subduktion.
b) När två kontinentplattor glider isär kallas det för rift. Riften är en långsträckt dal med vulkaner, t.ex den östafrikanska riften.
c) När två tektoniska plattor glider längs med varandra kan det leda till en förkastning eller spricka i jordskorpan vilket kan orsaka jordbävningar eftersom en spänning mellan plattorna byggs upp av friktionen som skapas. Denna typ av rörelse kallas för transforma plattgränser.
Men då du nu vet att den blekingska berggrunden vilar på en stabil grund i form av granit och gnejs på den Fennoskandiska urbergsskölden så är risken för jordskalv här, till skillnad från i Kalifornien, liten. Men du ska nu ändå få studera sviterna utav en jordbävning. Exakt när det ska ha inträffat är dock lite svårare att säga. Förmodligen skedde det för en sisådär 1000- 1800 miljoner år sedan när området här omkring (om)bildades och då var betyldigt mer instabilt än vad det är idag. Men det kan heller inte uteslutas att förkastningssprickan här skapades med hjälp av tektoniska rörelser som är betydligt yngre, t.ex i samband med Tornquistzonen i Skåne. Där började rörelserna för "bara" 400 miljoner år sedan. Tornquistzonen är en av de största deformationszonerna i norra Europa och i Sverige löper den diagonalt över Skåne och har på så sätt även påverkat geologin i Blekinge och dess berggrund. Man brukar säga att zonen markerar gränsen mellan det landskap som är typiskt för Sverige och det som är typisk för Danmark och vidare ner på kontinenten i sydväst. Tornquistzonen är en s.k svaghetszon då den ligger inklämd mellan två delar av den större eurasiska kontinentalplattan. Spänningar som då uppkommer kan märkas i just svaghetszoner och därför förekommer det lite då och då små jordskalv i framförallt Skåne.
Djupaforsklyftan kallas den förkastningsspricka som bildats här och som lyckas ta emot hela Ronnebyåns flöde på en och samma gång. Ronnebyån börjar uppe i sjön Rottnen i södra Småland och flyter därefter relativt lugnt fram på sin 85 km långa väg mot Ronneby hamn där den till slut mynnar ut i Östersjön. Men just här, i Kallinge och mer specifikt i Djupafors, händer det grejor med vattenflödet. Här är åns absolut smalaste ställe men samtidigt också det djupaste! Det som finns att beskåda här har uppkommit genom geologisk aktivitet för flera hundra miljoner år sedan, något som vi snart ska lära oss lite mer om. Här i området finns förutom förkastningssprickan även stora klippblock och små grottor att utforska samt vandringsleden "Karlsnäsleden". Den passerar här för den som är vandringssugen. Själva sprickan i sig är ett fenomen väl värt att beskåda. Den är hela 18 meter djup men endast 1,5 meter bred. Då ån "i vanliga fall" är i stort sett tvärtom, alltså en sisådär 18 meter bred och 1,5 meter djup, så tvingar här förkastningssprickan fram att hela ån i princip måste ställa sig på högkant!
I anslutning till Djupaforsklyftan har det funnits verksamheter i flera hundra år. Redan i slutet av 1600-talet fanns här en kvarn. 1868 anlades ett pappersbruk här, Djupafors pappersbruk. Bruket var i drift enda fram till 2014 då det lades ner pga dålig lönsamhet och det är idag rivet. Idag finns ett vattenkraftverk på platsen och som är beläget direkt efter förkastningssprickan. Besöker du platsen i samband med högt vattenflöde är det som allra mest fart på vattnet. I cachebeskrivningen finns det en waypoint som visar dig till en bra utkikspunkt. Ta det försiktigt intill vattnet bara!
Djupaforsklyftan omnämns även i kapitel 8 i Selma Lagerlöfs mästerverk Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige och får väl därför även anses som en litterär sevärdhet. Klyftan är även mytomspunnen och i folktron levde länge sägnen om tävlingen mellan jättarna Mör och Rotn om vem som först kunde gräva en å från de småländska skogarna och få den åtrådda jättekvinnan Blida. Se inlagd bild här på cachesidan för att läsa om hur hela den historien gick till.
Men nog om skörnor och istället tillbaks till naturvetenskapen! Idag vet vi bättre och förhopppningsvis även du när du nu fått dig en liten minilektion i geologi och mer specifikt i förkastningssprickor, så nu tar vi oss en lite närmre titt på Djupadalsklyftan som sedan den 25 februari 1939 även är klassat som ett naturminne.
För att kunna logga cachen måste du ha besökt koordinaterna och svarat på frågorna här nedanför. Svaren skickar du med e-post eller via meddelandefunktionen till mig. Jag kommer att kontakta dig om det finns några frågor kring svaren. Du behöver inte invänta svar för att få logga cachen. Loggar utan inskickade svar kommer att raderas utan förvarning. Vänligen lägg inte in svaren på uppgifterna eller bilder som svarar på uppgifterna i din foundlogg.
Uppgift 1
Ställ dig vid ursprungskoordinaterna som är uppe på bron. Titta uppströms och observera de bägge bergssidorna som utgör den lilla delen utav förkastningssprickan som man faktiskt kan se, alltså den som är ovanför vattnet. Med hjälp av informationen som finns i cachebeskrivningen, vad kan du då dra för slutsatser kring urberget och förkastningssprickan ur ett geologiskt historiskt perspektiv och på vilket utav de tre olika alternativen (a, b eller c) som illustrationen visar tror du att den uppstod? Motivera ditt svar.
Uppgift 2
Dags att kasta Puh- pinnar!
Leta upp två pinnar av kastvänlig storlek här i omgivningen. Tänk på att bara ta pinnar som redan ligger på marken, bryt inte av grenar från träden!
Ställ dig först vid anvisad waypoint som ligger inlagd här på cachesidan. Kasta första pinnen i ån en bit uppströms ifrån själva mynningen till förkastningssprickan, vänta och se vad som händer med pinnen när den kommer till mynningen. Ta sedan din andra pinne, gå upp med den på bron och ställ dig vid ursprungskoordinaterna. Släpp ner den i förkastningssprickan, fortfarande uppströms men inte så nära mynningen, vänta och se vad som händer. Beskriv sedan i ditt svar vad som hände med dina två pinnar och din teori om varför det blev som det blev.
Uppgift 3 (Frivillig)
Förkastningssprickan är som tidigare nämnt 18 meter djup. Det kan vara lite svårt att greppa hur mycket det är och mängden vatten som faktiskt trycks ihop här eftersom man bara kan se vattenytan. För att göra det mer begripligt ges du nu möjligheten till att rita en teckning/ enkel skiss av förkastningssprickan. Bredvid den, på samma papper, ritar du något som du själv uppskattar till att vara 18 meter högt. Det kan vara vad som helst så länge du uppskattar det till att vara ungefär lika högt som förkastningssprickan är djup. Tänk efter och låt fantasin flöda!
Fota av din teckning/ enkla skiss och lägg upp den tillsammans med din logg. Den här uppgiften kan med fördel göras tillsammans med uppgift 4. Har du inget papper att rita på? Passa då på att gå ALC- rundan "Ett stycke industrihistoria" som ligger precis här bredvid. I bonuscachen till den finns nämligen ritpapper som tillverkades i Djupafors pappersbruk!
Uppgift 4 (Frivillig)
Lägg gärna upp en bild på dig själv, din GPS eller en lapp med ditt geocachingnamn på från platsen. En signerad teckning ger pluspoäng!