En nygammal cache på spännande plats! Loggboken drar nytta av kojans gästboksplacering!
Här bodde i början av 1800-talet Johannes Andersson, entrepenören som blev kallad svikare då han smet från Finska kriget för att istället syssla med tråddragning, och var tvungen att gömma sig. Från Jönköpings län museums sida (https://jonkopingslansmuseum.se/se-och-gora/smultronstallen/gnosjo/johannes-anderssons-kanal/#content-shortcut):
Historien om kanalen började i det tidiga 1800-talet i trakterna runt Bårebo. Här verkade den driftige tråddragaren Johannes Andersson. Just när han fått sitt vattenverk färdigt blev han inkallad till krigstjänst i Finland, för att delta i 1808-1809 års krig mot Ryssland. Han ”nödgades med svidande hjärta lämna sitt helt säkert mycket kära tråddrageri med dess vattenhjul” som F.J. Eneström skriver 1906 i boken Gnosjöborna. Han inställde sig, men visste att det militära inte var något för honom – så han rymde. Uniformen hittades och det antogs att han deserterat och möjligen dränkt sig.
Men han hade återvänt till hembygden och gömde sig i skogarna nära föräldrahemmet. Han höll sig dold och bodde i en koja i skogen. Föräldrarna hjälpte till med mat och kläder. Under tiden grävde han en damm, som drev hans tråddrageri, och en 1 km lång kanal som försåg dammen med vatten. När han så småningom återvände till bygden trodde alla att han återvänt från kriget. Han drev tråddrageriet framgångsrikt och blev en aktad medborgare. År 1815 fick han guldmedalj och 100 riksdaler i belöning för sin innovation att med hjälp av vattenkraft driva ett tråddrageri. Så ”Svikarens kanal” kanske borde döpas om till ”Entreprenörens kanal”? Johannes Anderssons liv finns beskrivet i romanen Svikaren av Harry Sjöman.
Tråddrageriet låg på platsen för bystugan. Ett återuppbyggt vattenhjul minner om verksamheten. Kojan står återuppbyggd på dess ursprungsplats 300 m österut längs grusvägen, följ skyltning. Härifrån syns kanalen tydligast och följs lämpligen vidare uppströms.