Herman och Toms sista fågeltur
I Södertälje finns det många fågelintresserade och flera av dem är aktiva i den lokala ornitologiska föreningen. En dag plingade det till i observationsappen. En mycket ovanlig fågel hade skådats i grustäkten ut mot Enhörna. Två av föreningens medlemmar som satt och drack en kopp kaffe efter morgonens skådning bestämde sig genast för att kasta sig i bilen och ge sig ut. Allt för att hinna få en glimt utav den ovanliga besökaren.
Den ena var Herman, den juridiske mannen. Han var logisk, ordentlig och trodde på det skrivna över det kända. Den andra var Tom, en hetlevrad man med kort stubin och en historia av dåliga beslut. Deras gemensamma nämnare var just fågelskådning och förutom det var det inte mycket annat som stämde.
De gav sig av längst Enhörnaleden och i takt med att frekvensen av plingande synobsar ökade steg också stressnivåerna i de båda karlarna. Tänk om alla dessa människor som är där och skådar skrämmer bort den?
De vek av in mot grustäkten och nog körde Tom lite väl fort på den smala vägen. Det måste ändå erkännas. Först en skarp sväng hit och sen en skarp sväng dit. Det tjöt om däcken och Herman höll i sig i inredningen så att knogarna vitnade. I nästa krök fick bilen sladd och tumlade ut i terrängen. Vilken vansinnesfärd! Plötsligt tog det tvärstopp. KABAANG!!!
De hade kört rakt in i en ensam bergkrossare mitt ute i den förvildade utkanten av grustaget.
De klev ur bilen. De hade överlevt! Allt var tyst. För tyst. Den rostiga bergskrossaren såg ut som ett urdjur, nästan som om den sov. Marken var täckt av sprickor, och i luften hängde en metallisk lukt.
— Din idiot! Du kunde ha dödat oss! Allt för en dum jävla fågel? Du är fan hopplös, vet du det? Herman var så upprörd att både rösten och kroppshyddan skälvde.
Och då kom den, hurringen. Oväntad, men inte oberättigad. Herman flög bakåt i gruset. Båda männen tystnade och stelnade till. I detta ögonblick hade man kunnat skära i luften med kniv.
— Vi sitter i klister nu! hördes Toms röst väsa. Den där maskinen… den rör sig. Sedan började det. Ett långsamt skrapande ljud. Som metall mot sten. Bergskrossaren vibrerade. Startade inte men rörde sig, trots allt.
Det var då den kom krypande över dem båda – den stora rädslan. Den som viskar: Ni skulle aldrig ha kommit hit. Det var sista gången Herman och Tom var ute och skådade fågel. Kvar på platsen fanns bara ett anteckningsblock med de senaste sex fågelobservationerna de hade gjort i Södertälje under den gångna veckan.
Vilka fåglar hade de sett? Skriv in alla sex fåglar i kronologisk ordning i certituden utan mellanrum.
Du kan validera din pussellösning med
certitude.