Tämä on maakohde, earthcache. Maakohteessa ei ole kätköpurkkia. Voit kirjata käynnin, kun olet tutustunut kohteen geologiseen opetukseen ja suorittanut kätkökuvauksen tehtävät. Vastauksesi lähetät helpoiten viestikeskuksen kautta. Kun olet vastannut kysymyksiin, voit merkitä kohteen löydetyksi. Kätkön omistaja on yhteydessä jos vastauksien kanssa on ongelmia. Ellet ehdi heti lähettämään vastauksiasi, voit kirjata ”noten”. Lokit jotka eivät täytä vaatimuksia poistetaan.
Tehtävät ja kysymykset:
- Millaisia lähteitä nämä 5 ovat? Perusta vastauksesi alla oleviin määrityksiin
- Virtaako vesi, arviosi mukaan, samalla tavalla/yhtvä voimakkaasti kaikista lähteistä.
- Arvioi, onko vesi kylmempää vai lämpimämpää kuin ympäristö. Mistä tämä johtuu?
- Miten suuri osuus maailman vesistä on käytettävissä juomavetenä?
- Ota kuva WP 2:ssä niin että nimierkkisi ja "niemenkärki" näkyvät kuvassa. Liitä kuva lokiisi.
Esimerkkikuva
Mitä täältä löytyy?
Lauhanvuoren kansallispuisto kutsuu sinut kokemaan luonnon rauhan ja veden voiman. Alueen lukuisat lähteet ja kirkkaat lähdepurot tuovat maisemaan eloa ja liikettä – maan uumenista kumpuava pohjavesi solisee hiljalleen, kuin luonnon oma kutsuhuuto.
Yksi puiston kiehtovimmista kohteista on Huhtakorven alue, jossa sijaitsevat mystiset Lauhan sormet – viisi maasta pulppuavaa lähdettä, jotka yhdistyvät purojen kautta suuremmaksi vesiuomaksi. Näiden lähteiden ympärillä avautuu rauhoittava ja monimuotoinen luontoympäristö, joka tarjoaa elämyksiä kaikille aisteille.
Lähteiden vesi on niin puhdasta, että voit nauttia siitä sellaisenaan tai keittää siitä höyryävät nuotiokahvit jollakin alueen tulentekopaikoista. Mikä olisikaan parempi tapa pysähtyä ja hengähtää kuin kupillinen kahvia luonnon helmassa, lähteen solinan säestyksellä?
Retkeilyreitit ja palvelut – Luontoelämyksiä kaikille aisteille
Lauhanvuoren kansallispuisto tarjoaa monipuolisia reittejä ja palveluita kaikenikäisille ja -tasoisille luonnossa liikkujille
Retkeilyreitit: Puistossa kulkee useita ympyräreittejä, jotka soveltuvat päiväretkeilyyn ja pidempiin vaelluksiin.
Maastopyöräily: Alueella on 35 km pitkä maastopyöräreitistö, josta voi valita 8 tai 16 km pituisia ympyräreittejä. Uusi Geobike-reitti tarjoaa elämyksiä myös geologian ystäville.
Talviaktiviteetit: Talvisin puistossa voi hiihtää ja lumikenkäillä hyvin hoidetuilla laduilla.
Esteettömyys: Puistossa on esteettömiä reittejä ja taukopaikkoja
Tulentekopaikat ja leiriytyminen: Tulenteko on sallittua merkityillä paikoilla, ja leiriytyminen onnistuu karttaan merkityillä alueilla. Muistathan tarkistaa voimassa olevan maastopalovaroituksen ennen tulentekoa.
Vajovesi on sadevettä tai sulamisvettä, joka imeytyy maahan. Painovoiman ansiosta vesi vajoaa maakerrosten läpi ja päätyy lopuksi osaksi pohjavettä.
Pohjavedeksi kutsutaan sateen ja lumen sulamisvesistä maa- ja kallioperään valuvaa ja varastoituvaa vettä. Sitä muodostuu huonosti vettä läpäisevien maakerrosten päälle. Pohjavesikerroksen raja on siinä kohdassa, josta alaspäin maaperä on vedellä kyllästettyä. Kaikki maanpinnan alainen vesi ei siis ole pohjavettä. Pohjavesimuodostumaksi eli akviferiksi kutsutaan pohjaveden kyllästämää ja vettä hyvin johtavaa maa- tai kallioperän vyöhykettä, josta vettä voidaan pumpata käyttökelpoisia määriä. Pohjavesi virtaa maan sisällä ja purkautuu lopuksi mereen, järviin, toisiin pohjavesivarastoihin tai purkautuu maanpinnalle. Paikkaa, jossa pohjavesi tulee maanpinnan yläpuolelle, kutsutaan lähteeksi.
Pohjavedet muodostavat jäätiköiden jälkeen toiseksi suurimman makean veden varaston maapallolla. Pohjaveden kelpoisuus juomavedeksi johtuu siitä, että se on maakerrosten läpi suotautuessaan puhdistunut epäpuhtauksista, kuten haitallisista bakteereista. Samalla veteen liukenee useita hyödyllisiä suoloja. Pohjavesivarasto on uusiutuva, mutta uhkana on veden liikakäyttö sekä ilmaston lämpeneminen.
Kaikesta maailman vedestä alle yksi prosentti on ihmisten saatavilla juomavetenä.
Tästä kokonaista 95 prosenttia on pohjavettä. Loput löytyy järvistä ja puroista, joista neljä viidesosaa tulee ulosvirtaavasta pohjavedestä
Pohjaveden synty.
Vaalean sininen nuoli: Pintavalunta.
Sininen nuoli: Vajovesi.
Tumman sininen nuoli: Pohjavesi.
Maalajien selitykset 1) Kallioperä 2) Moreeni 3) Harjumuodostuma (hiekka/sora) 4) Rantakerrostuma (hieta/hiesu/siltti).
Kuva: GTK.
Lähteen geologinen määritelmä on maasta ulos virtaava pohjavesi, joka jatkuvan sisään- ja ulosvirtauksen seurauksena ei ole pysähdyksissä, riippumatta siitä, onko vesivirtaus syntynyt ihmisen toimesta, kaivamalla tai poraamalla, vai luonnollisesti.
Lähteen tuottama vesimäärä on oltava vähintään 0,2 litraa sekunnissa. Suomen suurimmaksi lähteeksi on useimmiten nimetty Suttesgáldu eli Sulaojan lähde Utsjoella. Siellä vettä purkautuu lähteestä yli 300 litraa sekunnissa.
Jatkuva veden virtaaminen lähteissä pitää ne talvisinkin sulana ja kesäisin viileinä ja suhteellisen tasalämpöisinä, noin neliasteisina. Nämä piirteet yhdessä veden tuomien mineraalien kanssa ovat synnyttäneet omanlaatuisensa eliömaailman. On paljon kasveja ja hyönteisiä, joita esiintyy vain tällaisessa ympäristössä.
Kylmät ja kuumat lähteet erotetaan toisistaan. Kylmien lähteiden, joita maamme esiintyvät lähdet ovat, lämpötila on yleensä +3 ja +10 °C, ja niiden vesi tulee 3-15 metriä maanpinnan alta, missä ei kesän lämpö. eikä talven pakkaset vaikuta. Kuumien lähteiden sen sijaan katsotaan olevan peräisin niin syvältä, että vesi on maan sisäisen lämmön vaikutuksesta tai vulkaanisesta lämmöstä saavuttanut korkean lämpötilan, joka joskus lähestyy veden kiehumispistettä.
Varsinkin eteläisessä Suomessa luonnontilaiset lähteet ja niitä ympäröivä pienilmasto ovat lähes hävinneet ja monet lajit luokitellaan nykyään uhanalaisiksi. Jonkin verran lähteitä on yritetty ennallistaa, mutta työ on osoittautunut vaikeaksi.
Lähteitä on erilaisia ja ne voidaan luokitella eri perustein. Luokitteluperusteita voivat olla esimerkiksi maa- tai kivilaji josta vesi purkautuu, veden purkautumistapa, tuotetun veden määrä, lähteessä elävä eläin- ja kasvikunta, lähteen lämpötila, veden kemiallinen koostumus jne.
Purkautumistavan mukaan lähteet erotellaan tavallisesti puro-, allikko-, hetteikkö- ja kupolilähteiksi.
Lisäksi käytetään termejä silmäke, silmäkelampi, hetelampi, tihkulähde tai -vyöhyke ja liru.
Purolähteessä pohjaveden purkautumispaikasta alkaa puro.
Allikkolähteissä vesi purkautuu ensin esimerkiksi lampeen ja puro lähtee tästä purkautumisaltaasta.Silmäke ja silmäkelampilähteet ovat yleensä pieniä ja pinta-alaansa nähden syviä. Hetelammet ovat yleensä suolla sijaitsevia, turvereunaisia ja usein kelluvan turpeen osittain peittämiä lammikkolähteitä.
Liru on pieni tihkulähde, josta usein alkaa vähäinen ylivirtaus. Hetteikkölähteissä vesi purkautuu maanpinnalle tihkupinnan kautta. Synonyymejä hetteikölähteelle: tihkulähde ja tihkuvyöhyke.
Pienilmastoltaan tihkupinnat ovat kosteita ja viileitä elinympäristöjä, jotka pysyvät usein kesällä viileinä ja talvella sulana. Tällaiselle kylmälle, mutta routimattomalle elinympäristölle on kehittynyt oma erikoistunut kasvi- ja eläinlajistonsa.
Detta är en Earth-cche. Det finns ingen fysisk gömma på platsen. Du kan logga ditt besök när du har bekantat dig med den geologiska beskrivningen och genomfört uppgifterna i beskrivningen. Det enklaste sättet att skicka dina svar är via message center. När du har svarat på frågorna kan du logga eart-cachen. Cache ägaren kontaktar dig, om det är problem med svarena. Om du inte har tid att skicka dina svar direkt kan du skriva en "note". Loggar som inte uppfyller kraven kommer att raderas.
För att logga cachen måste följande frågor besvaras och villkor uppfyllas:
- Vilken typ av källor är dessa 5? Basera ditt svar på beskrivningen nedan.
- Tror du att vattnet rinner på samma sätt / med samma kraft från alla källor?
- Uppskatta om vattnet är kallare eller varmare än omgivningen. Vad beror detta på?
- Hur stor del av världens vatten är tillgängligt som dricksvatten?
- Ta en bild vid WP 2, så att den lilla udden och dit geocaching namn syns i bilden
Exempelbild
Vad hittar du här?
Lauhanvuori nationalpark inbjuder dig att uppleva naturens lugn och vattnets kraft. Områdets många källor och klara bäckar ger liv och rörelse åt landskapet – grundvattnet som bubblar upp ur jordens djup porlar mjukt, likt naturens eget lockrop.
En av parkens mest fascinerande destinationer är Huhtakorpi-området, där de mystiska Lauha fingrar-källorna finns – fem källor som bubblar upp ur marken och som genom bäckar förbinds till ett större vattendrag. Runt dessa källor öppnar sig en lugnande och mångsidig naturmiljö som erbjuder upplevelser för alla sinnen.
Vattnet från källorna är så rent att du kan njuta av det som det är eller göra rykande kaffe vid en lägereld på en av områdets eldplatser. Finns det något bättre sätt att stanna upp och hämta andan än med en kopp kaffe mitt i naturen, ackompanjerat av källans sorl?
Lauhanvuori nationalpark erbjuder en mängd olika leder och tjänster för naturälskare i alla åldrar och nivåer.
Vandringsleder: Parken har flera leder som passar för dagsvandringar och längre vandringar.
Mountainbike: Området har en 35 km lång mountainbikeled, från vilken du kan välja mellan 8 och 16 km långa leder. Den nya Geobike-leden erbjuder även upplevelser för geologiälskare.
Vinteraktiviteter: På vintern kan du åka skidor och gå med snöskor i parken på väl underhållna leder.
Tillgänglighet: Parken har tillgängliga leder och rastplatser
Campingplatser och camping: Lägereldar är tillåtna på markerade platser, och camping är möjlig i områden som är markerade på kartan. Kom ihåg att kontrollera den aktuella skogsbrandsvarningen innan du tänder en eld.
Sjunkvatten är regnvatten eller smältvatten som sipprar ner i marken. Tack vare gravitationen sjunker vattnet genom jordlagren och samlas slutligen upp som en del av grundvattnet.
Grundvatten är det vatten som sipprar ner i marken och berggrunden från regn och snösmältning och lagras under markytan.Grundvatten bildas på dåligt genomsläppliga jordlager. Gränsen för grundvattenlagret är vid den punkt under vilken jorden är mättad med vatten. Allt vatten under marken är alltså inte grundvatten. En grundvattenförekomst eller akvifer är en geologisk bildning som är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbar mängd.
Grundvatten rinner inne i marken och släpps slutligen ut i havet, sjöar, andra grundvattenreservoarer eller utsläpp till jordytan.Platsen där grundvatten kommer upp över marken kallas en (vatten)källa.
Efter glaciärer bildar grundvatten den näst största reservoaren av sötvatten på jorden. Grundvattnets lämplighet som dricksvatten beror på att det renats från föroreningar, så som skadliga bakterier, samtidigt som det sipprat genom jordlagren. Samtidigt löser sig flera användbara salter i vattnet. Grundvattenlagringarna förnyas, men hotas är överanvändning av vatten och global uppvärmning.
Av allt världens vatten är mindre än en procent tillgängligt som dricksvatten för människor. Av detta är hela 95 procent grundvatten. Resten finns i sjöar och vattendrag, av vilket fyra femtedelar kommer från utströmmande grundvatten
Vattnets kretslopp.
Bild: Sveriges geologiska undersökning
Vattenkälla är ett geologiskt begrepp för en ur marken framrinnande vattensamling, som till följd av ständigt tillopp och utlopp inte är stillastående, oavsett om vattenflödet skapats genom grävning eller borrning eller genom naturen själv.
Mängden vatten som produceras av källan måste vara minst 0,2 liter per sekund. Suttesgáldu eller Sulaojakällan i Utsjoki kallas ofta den största källan i Finland. Där strömmar mer än 300 liter vatten / sekund ur källan.
Det konstanta vattenflödet i källorna håller dem varma även på vintern och svala och relativt konstant 4 gradiga på sommaren. Dessa egenskaper, tillsammans med de mineraler som kommer med vattnet, har gett upphov till en unik biosfär. Det finns många växter och insekter som bara finns i den här typen av miljö.
Man skiljer mellan kalla och varma källor. Kallkällorna, som är den enda förekommande källtypen i Finland, har i allmänhet en temperatur av mellan +3 och +10 °C, och deras vatten anses komma från 3–15 meters djup under jordytan, dit varken sommarvärmens eller vinterköldens inverkan kan nå. Varma källor däremot anses härstamma från så stort djup, att vattnet genom påverkan från den inre jordvärmen eller från vulkanisk värme fått en hög temperatur, som ibland närmar sig vattnets kokpunkt.
Särskilt i södra Finland har de naturliga källorna, och mikroklimatet som omger dem, nästan försvunnit, och många arter klassas nu som hotade. Vissa försök har gjorts att återställa källorna, men arbetet har visat sig vara svårt.
Det finns olika källor och de kan klassificeras enligt olika kriterier. Klassificeringskriterier kan till exempel vara vilken typ av jord eller berg som vattnet rinner ur, hur vattnet rinner, mängden producerat vatten, den fauna och flora som lever i källan, källans temperatur, den kemiska sammansättningen av vattnet osv.
På finska indelas vattenkällorna enligt utloppet, närmaste översättningen till svenska är källåder, gölar, gungfly och kupolkällor.
Dessutom används termer som hölja, göl, källfront, källsåg osv om källor.
I en källåder börjar en bäck från den punkt där grundvattnet sipprar ut.
I gölar rinner vattnet först ut i till exempel en damm och bäcken börjar från denna utloppsbassäng. Höljor är vanligtvis små och djupa i förhållande till sin yta. Källkärr är vanligtvis dammkällor som ligger i en myr, kantade av torv och ofta delvis täckta av flyttorv. ”Liru” är en liten sipprande källa, från vilken ett litet överflöde i form av en rännil tar sin början.
I en källfront eller källsåg sipprar vattnet upp till marken genom ett översilningsområde. På grund av sitt mikroklimat är källfronter fuktiga och svala livsmiljöer, som ofta håller sig svala på sommaren och uppsmultna på vintern. En sådan kall men frostfri livsmiljö har utvecklat sina egna specialiserade växt- och djurarter.
Lähteet / Källor
Wikipedia
https://www.sgu.se/om-geologi/vatten/
GTK
https://visitsuupohja.fi/
